Lär av Svenska kyrkans svek under 30-talet

När jag läser en artikel i senaste numret av denna tidning, Kyrkans Tidning nummer 33/19, får jag veta att Svenska kyrkans unga, på sitt riksårsmöte, efter en lång debatt, sade nej till två motioner.

Den ena, från Västerås (vars stift är hårt ansatt av rasistiska och främlingsfientliga krafter) föreslog ”att man inte skulle få vara förtroendevald i Svenska kyrkans unga, som är en demokratisk rörelse, om man samtidigt har förtroendeuppdrag i en organisation som är rasistisk eller diskriminerande.” Som exempel på en sådan organisation nämnde motionärerna Sverigedemokraterna.

Man känner ännu en av dessa unkna fläktar från 1930-talets Europa, Sverige och Svenska kyrkan. Har man ingenting lärt?

Den andra motionen som avslogs var från Vallentuna i Stockholms stift. Den föreslog att Svenska kyrkans unga i sin syftesparagraf ska definiera sig som en antirasistisk och feministisk rörelse, inte bara som en demokratisk organisation, som i dag.

Man känner ännu en av dessa unkna fläktar från 1930-talets Europa, Sverige och Svenska kyrkan. Har man ingenting lärt av dessa dystra tider och av Svenska kyrkans svek?

Nu, liksom då, överröstas djärva kristna röster av vilsna kristna sådana. Vilsna röster med förment fromma argument.

Då kunde man bland annat mena att en allians med Hitler skulle skydda mot kommunismens och katolicismens hot. En allians som i själva verket skulle förgjort kristenheten om inte Hitler och hans rike stoppats.

I dag menar de förment fromma rösterna hos Svenska kyrkans unga: att då man ”är en demokratisk organisation har alla medlemmar samma värde. Det kommer ur den demokratiska idén och av att ha Kristus i centrum.” (Ursäkta, men jag kan inte undgå jämförelsen med det demokratiska valet som röstade fram Hitler.)

Undertecknad har egen erfarenhet av Sverigedemokrati i Svenska kyrkan. Jag ledde, som volontär i min hemförsamling, mansgrupper. Vid en utflykt som jag gjorde med en grupp, under en kvällssamling, kom två personer ut som sverigedemokrater. De ville bestämma att vi skulle lyssna till vit maktmusik.

Mansgruppen var mycket inkluderande och alla hade rätt att ta ordet och besluta. Men nu måste jag stå upp för Kristus. Det slutade olyckligt med att jag till slut var tvungen att lägga ned gruppen.

Lika lite som jag önskar att Svenska kyrkan lagts ned på 30-talet, lika lite önskar jag att Svenska kyrkans unga i dag ska läggas ned.

Kära unga, vilsna kristna! I all omtanke uppmanar jag er att läsa på. Det är tyvärr svårt att hitta böcker om Svenska kyrkans svek på 30-talet. Men jag antar att ni rör er ute på ”nätet”. Där hittar ni lätt en hel del. Uppsatser och annat. Till exempel hemsidan: Mimers brunn.

Gunnar Nilson
teolog, volontär i Spånga Kista församling