Minns ni inte vad ni själva tyckte?

REPLIK

Jag håller med Per Håkansson, Mats Högelius och Anders Lundberg om att berättelsen om Malmö pastorat inte alltid är sann. Kanske har de dock själva bidragit till att bilden har blivit osann?  Jag håller också med om att det finns mycket fint i pastoratet och ledarutbildningen är säkert bra. Kyrkorådets ordförande Per Håkansson leder ju själv delar av denna utbildning  och hade förra veckan ett pass där han delade med sig om sitt ledarskap som kyrkoherde i Kirseberg. Naturligtvis måste det ha varit stimulerande för honom personligen. Stämningen är uppenbarligen god bland herrarna i Visk Malmö, men frågan är om den är den ute i pastoratet? 

När det gäller organisationsfrågan får man ändå fråga: minns ni inte vad ni själva tyckte innan ni kom till makten? Det finns rätt mycket skrivelser och debattartiklar, där är ni tycker en helt annan sak. Hade ni hela tiden en dold agenda för att locka väljare, eller har ni gjort en genuin positionsförflyttning? 

Sedan stämmer inte riktigt historiken som ni lanserar kring vad det fattades beslut om 2012 och 2014. Själva idén kring sex församlingar och sex sammanhållna arbetslag presenteras och beslutas först 2022, efter att Brunnerapporten skjutits i sank.  Sedan dess har Malmö pastorat genomgått en mindre lyckad omorganisation i New Public Management-anda, där makt centraliserats och ansvarsfördelningen har blivit otydligare. Processen kring Färdplan Organisation har varit mycket illa genomförd, där kritiska röster tystats ned och skrivelser utställda kyrkorådet  aldrig nått  fram, vilket har lett till sämre beslut. Och inte kan man väl kalla denna omorganisation färdig, då det än så länge är flera nyckelpositioner som inte är tillsatta. 

När det gäller ekonomin tycks herrarna se det som positivt att utgifterna ökar kraftigt. Detta trots en stor mängd vakanser. De nämner alltså inte att vi kommer med största sannolikhet gå back de kommande åren enligt verksamhetsplaneringen de nämner. År 2018 beslutade kyrkofullmäktige efter förslag från det då valda kyrkorådet om en höjning av kyrkoavgiften för att fylla ladorna, vilket gav upphov till en god ekonomi, med 68 miljoner i överskott 2021. År 2022 hade det minskat till 25 miljoner och nu är hela bufferten borta.

Sedan är det inte på församlingssidan utgifterna ökar primärt, utan i det pastoratsövergripande, och i odefinierade potter som “övriga externa kostnader” och konsultkostnader, och dyra projekt, bland annat på fastighetssidan, där vi ska bedriva driva hyresbostäder helt plötsligt. Visk i Malmö är inte särskilt trovärdiga när det gäller ekonomin. Revisionen har varit på oss i kyrkorådet, och under senaste kyrkorådet 16 oktober hade kyrkorådets ordförande glömt bort att ordna en tertialrapport ännu en gång, trots löften om bot och bättring gällande ekonomin. Det är så vårdslöst. Det är svårt att förstå att man kan se på framtiden med tillförsikt när ladorna töms på detta sättet och  gudstjänstgemenskaper slås sönder. De som är lite yngre riskerar inte ha så mycket av kyrka kvar när dessa självbelåtna herrar härjat färdigt. 

Slutligen, blir jag häpen över bristen på empati Per Håkansson, Mats Högelius och Anders Lundberg visar mot de anställda som farit illa.  Det har varit en gigantisk personalflykt, och Visk spekulerar att det bara handlar om organisationen eller att deras företrädare gjort fel.  Kanske är det värt att fråga de som slutar, varför de slutar?  Istället för att spekulera i varför arbetsmiljön är så dålig i delar av Malmö pastorat kanske de kan läsa AKKA-undersökningen från förra året eller fundera över alla de visselblåsningar som riktats mot kyrkoherden? 

Marcus Romedahl
Kyrkorådet Malmö (Borgerlig allians)