Erik Åkerlund replikerar i Kyrkans Tidning nummer 47/2016 på min artikel i nummer 45/2016 där frågan ställdes om Martin Luther fortfarande är bannlyst.

Med den dubbla bindenyckeln i Matteusevangeliet 18:18 meddelade Jesus lärjungarna följande: ”Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen”.

Under en av Katolska kyrkans största förfallsperioder framförde Martin Luther berättigad kritik och ville restaurera och förbättra kyrkan. Det renderade honom bannlysning 1521, vilket riskerade hans liv. Nu får vi höra att bannlysningen inte skulle gälla i himlen, som Jesus varnade för, ty kardinal Ratzinger har nämligen svarat att ”kyrkans jurisdiktion bara sträcker sig till levande personer”. Kanske det – kanske inte.

På den yttersta dagen hjälper det nog föga att hänvisa till den ena eller andra biskopen, som har sagt så mycket olika saker vid olika tillfällen. Det anstötliga som ännu smärtar, missar Erik Åkerlund; att den berättigade kritiken, som Luther framförde, genomförde Katolska kyrkan själv senare, men gav aldrig Luther något minsta erkännande för. Hellre höll man kyrkan splittrad.

En stor påve, som Johannes Paulus II, gav stort prov på ödmjuk självkritik över hans kyrkas synder i det förgångna, på knä. För att bli tagen seriöst måste man kunna tillstå egna fel och försummelser, det gäller lika mycket vår egen evangeliska kyrka, som har mycket på sitt samvete.

Om Katolska kyrkan inte tycker sig kunna häva bannlysningen, så kan man i alla fall offentligt ångra den.

Jag väntar fortfarande på ett sent uppvaknande av Biskopen av Rom.

Kåre Strindberg
vik komminister
Skärholmens församling