Ny väg för skogen nödvändig för trovärdigheten

Svenska kyrkan, Sveriges femte största skogsförvaltare, har mött allt kraftigare kritik för misskötsel av den skog som kyrkan förvaltar, med prioritering av kalhyggen och åsidosättande av miljö- och klimatarbete.

Som konsekvens av detta har nu den av kyrkostyrelsen begärda och av Göran Enander genomförda utredning om framtida skogsskötsel, ”Kyrkan och skogen – Ansvar, handling och hopp” presenterats. Utredningen presenterar, utifrån uppdraget, en efterlängtad möjlighet att styra kyrkans skogsbruk i en mer hållbar riktning, där skogens ekologiska, sociala och andliga hållbarhet ska vara lika högt prioriterat som den ekonomiska. Detta är en väg som inte bara ska spegla kyrkans värdegrund, utan också tar ansvar för framtida generationers livsmiljö.

Utredningen möts av hårt motstånd från delar av kyrkans egna skogsförvaltare och deras inofficiella samarbetsorganisation (ENSO) med skogsindustrin i bakgrunden. Istället för att ta till sig utredningens intentioner och förslag till en mer hållbar skogsförvaltning, försöker de aktivt undergräva den genom att smutskasta utredare och utredning och ”tvinga” fram nya siffror från SLU. ENSO har på egen hand beställt hela tre kompletterande ”utredningar” (har kyrkostyrelsen beviljat detta med de kostnader det medför?) av forskare på SLU. Utredningar som bara fokuserar på ekonomiska konsekvenser och helt negligerar helheten i uppdraget.

Utredningen bedömer att omställningen skulle kosta primärt årligen bara ca 0,4 procent av kyrkans totala årsintäkt och föreslår att detta ska kompenseras till berörda stift och församlingar genom omstruktureringar. ENSO försöker nu skrämmas genom att påstå att till exempel Växjö stift skulle tappa drygt 70 procent av intäkterna från skogsförvaltningen, utan att ta hänsyn till andra positiva effekter i framtiden som redovisas i utredningen. Likaså verkar man glömma att prästlönetillgångarna också består av jordbruk och fonder. 

Dessa skogsförvaltare, döljer helt vetskapen om att kyrkan under senare tid har ett uttag av skog som betydligt överskrider återväxten. Efter de förödande stormarna Gudrun och Per (2005 och 2007), har till exempel Växjö stift haft och har så hög avverkningstakt, att det om mindre än 10 år knappt kommer att finnas mer avverkningsbar skog. Detta eftersom totalt bara omkring 30 procent av hela stiftets skogsbestånd är äldre än 60 år. Så avverkningen av skog måste i vilket fall drastiskt minskas!

Andra negativa konsekvenser med enbart fortsatt kalhuggning negligeras också. Den yngre skogen i Växjö stift består till 99 procent av gran och tall med något inslag av björk. Dessa artfattiga gran- och tallplantager är mycket känsliga för effekter av den fortsatta klimatförändringen. Utredningen pekar här på behovet av att odla fram mer robust skog med mer lövinslag. Detta för att skogen i framtiden således bättre ska motstå stormar, bränder, torka, insektsangrepp med mera.

Dessutom dömer man helt ut forskningsresultat, som visar att det finns andra sätt att bruka skogen än kalhyggen, med gott ekonomiskt resultat på längre sikt.

Det är sorgligt att det finns företrädare för svenska kyrkan som är mer intresserade av att bevara den ordning som finns, än att se till andemeningen med kyrkans uppdrag och syftet med den beställda utredningen. Dessa personer borde mer begrunda texten i 1 Mos 2:15 om att ”bruka och bevara” för framtida generationer. Eller är det tillbedjan till Mammon som gäller?

Organisationer och allmänhet får lämna remissvar före den 25 februari. Nu behövs ett massivt stöd för de förslag som Göran Enander med flera framför i utredningen. Alla församlingsmedlemmar uppmanas att bejaka denna och visa att skogsbruket behöver kopplas till de värderingar svenska kyrkan vill stå för. Jag kan som enskild person avge remissvar och min röst betyder mycket! För visst vill vi framöver kunna njuta av att vistas i artrika skogar i kyrkans hägn!
 

Anders Nylander
än så länge medlem i svenska kyrkan