Trätgirighet, intolerans och hårdhet är dock inte en produkt av samtida sociala medier, även om hårdheten tydliggörs och renodlas i kommentarsfält där avsändaren utan eftertanke kan skriva och klicka ”sänd” i praktiskt taget samma ögonblick.
Ökad genomskinlighet leder till fler synliga övertramp men också till ett synliggörande av vad som alltid pågått i det fördolda: tjuvnyp, elakhet, aggressiv frånvaro av sakargument och brist på respekt för andras hållning. Inget av detta är nytt under solen.
Inget av det är heller exklusivt kristet.

Många älskar när kristna visar mänsklig svaghet genom att råka i luven på varandra och bete sig lågt och dåligt. Se där, det där med tron var bara skenhelighet!  
”Tror du på Gud?” Varför är du i så fall lika behäftad med brister som andra?
För att jag är en syndare som andra, skulle kanske Luther ha svarat. Det är ingen ursäkt men en förklaring. Utifrån detta kan jag sen gå vidare, med respekt för meningsmotståndaren i insikt om att han eller hon kanske faktiskt är en meningsmotståndare: Konsensus är inte alltid möjligt eller önskvärt.
Inget har som Facebook tvingat mig att öva upp denna respekt. Där, som ingen annanstans, inför allt folket, kan en människa säga emot mig och ha en poäng som inte går att ignorera.