I Kyrkans Tidnings ledare för två veckor sedan kommenterades ett utspel av biståndsminister Gunilla Carlsson. ”Bekämpa korruptionen. Men offra inte biståndet” var poängen i ledaren. Där konstateras också att nolltolerans inte innebär att alla risker kan elimineras.
Lars-Olof Hellgren, vd för Mikrofinanshuset, tolkar detta på veckans Debatt som att biståndspengar medvetet ska tillåtas att försvinna ner i fel fickor. Att korruption ska accepteras.
Men budskapet i ledaren är precis det motsatta. Hur kan det då bli så fel?
Hans-Olof Hellgren likställer ”rimlig risk” med acceptera och tillåta. Men det är inte synonymer. För ta ett exempel från ett helt annat område. Alla föräldrar vet att barn måste tillåtas ta rimliga risker. Alternativet är att låsa in dem. Men ingen förälder accepterar därmed att deras barn blir påkörda, drunknar eller utnyttjas. Vi gör allt vi kan för att minimera riskerna. Men att helt eliminera dem står sällan i vår makt.
Samma sak gäller i affärer liksom i sund bankverksamhet. Det borde också vara en rimlig utgångspunkt för biståndet.
DT
Men budskapet i ledaren är precis det motsatta. Hur kan det då bli så fel?
Hans-Olof Hellgren likställer ”rimlig risk” med acceptera och tillåta. Men det är inte synonymer. För ta ett exempel från ett helt annat område. Alla föräldrar vet att barn måste tillåtas ta rimliga risker. Alternativet är att låsa in dem. Men ingen förälder accepterar därmed att deras barn blir påkörda, drunknar eller utnyttjas. Vi gör allt vi kan för att minimera riskerna. Men att helt eliminera dem står sällan i vår makt.
Samma sak gäller i affärer liksom i sund bankverksamhet. Det borde också vara en rimlig utgångspunkt för biståndet.
DT
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR