Så kan kyrkoherdens uppdrag bli mer rimligt

För snart ett decennium bildades många nya enheter i Svenska kyrkan i samband med att regelverket förändrades utifrån förslagen i ”Närhet och samverkan”. Sedan dess har ingen genomgripande belysning av vilka konsekvenser detta haft för församlingslivet gjorts.

Vi som tjänat i denna kyrka under tiden har olika bilder av konsekvenserna. Det är svårt att få en samlad bild då resultatet inte utretts på djupet. Det finns indikationer på att kyrkoherdens situation har blivit svårare och mer utsatt. Flera kyrkoherdar har tvingats sluta sina tjänster eller lämnat sin tjänst efter en kort tid. De exakta orsakerna vet ofta bara ett fåtal. Det får ofta stora personliga konsekvenser för varje enskild kyrkoherde som hamnat i en ohållbar situation. Vissa av de svårigheter som finns är enligt min mening relaterade till kyrkoordningen.

Jag tror att ett viktigt problem ligger i det totala ansvaret som finns för varje enhet oavsett storlek.

Under det dryga kvarts sekel som jag varit en del av vigningstjänsten har den administrativa bördan och mängden av regelverk ökat både inom och utanför kyrkan. Jag är nu kyrkoherde i ett större pastorat. Trots att jag har goda medarbetare och relativt många medarbetare har inte heller vi kompetens inom alla områden som vi borde ha. Pastoratet har mer än dubbelt så många anställda som inom stiftsorganisationen. Det är därför inte rimligt att förvänta sig att stödet ska finnas där.

Min första kyrkoherdetjänst var i en liten församling med 3 500 kyrkotillhöriga och 17 anställda. Det var mycket roligt. Fördelen att jobba i ett litet sammanhang är stor när det fungerar. Hade jag fullt ut förstått det ansvar som vilar på en kyrkoherde hade jag kanske aldrig vågat anta den utmaningen. Jag anade inte fullt ut vad det sammantaget innebär gällande bland annat personalansvar, ansvar enligt kulturmiljölagen och myndighetsutövning inom begravningsverksamheten. Samtidigt finns ansvaret att driva och utveckla den grundläggande uppgiften i ett snabbt föränderligt samhälle. Nu, 13 år senare, har regelverket inom och utanför kyrkan ökat ytterligare och därmed även ansvaret.

Den lösning som finns enligt nuvarande regelverk för att få en tillräckligt stor samlad kompetens är att göra mycket större enheter. Det hjälper kyrkoherden att få ett bra stöd, men det skapar ofta nya bekymmer. När besparingar kommer riskerar dessa enheter att bli allt för stora för att behålla närheten och risken är att bara samverkan blir kvar. 

Svenska kyrkan behöver hitta nya vägar som gör kyrko­herdeuppdraget möjligt och som värnar närheten. Det finns fördelar om inte den enda vägen är att göra än större enheter för det som är kyrkans egentliga uppdrag.

Det första som behöver göras är att utreda konsekvenserna av ”Närhet och samverkan”. Kanske kan man under tiden som utredningen pågår få specialregelverk för att prova olika nya lösningar.

När det blir dags för nya strukturutredningar kanske vi som kyrka kan prova alternativa vägar. En alternativ lösning skulle kunna vara att använda prosttiteln på en präst som är chef för vissa administrativa delar och att denne arbetar med en gemensam styrelse för den övergripande organisationen. De skulle kunna ansvara för exempelvis begravningsverksamhet, fördelning av ekonomiska resurser, fastigheter och det administrativa stödet till församlingarna. Lättades den bördan och ansvaret från kyrkoherdarna skulle kyrkoherdeuppdraget bli betydligt mer rimligt.

Det är en fördel om Svenska kyrkan hittar lösningar där det är möjligt att behålla de nuvarande enheterna och låta kyrkoherdar i respektive enhet driva och utveckla den grundläggande uppgiften i samarbete med sina respektive styrelser. En betydande fördel, om delar av den administrativa bördan lyftes, skulle vara att kyrkoherden fick vara mer av det församlingen förväntar sig av en kyrkoherde.

Detta är ett förslag och en tanke. Det kan säkert finnas andra goda lösningar men det är hög tid att starta samtalet. Vi behöver tillsammans ta frågorna på allvar så länge kyrkan fortfarande har kyrkoherdar som är beredda att gå in i ett nästan omöjligt uppdrag men framför allt för att värna närheten till alla engagerade människor i församlingarna som tar ansvar för sin kyrka.

Fredrik Hägglund,
kyrkoherde Borås pastorat