De första åren var tuffa. Att samlas till egna gudstjänster var förbjudet. Deras ledare dömdes till böter och fängelse. Fredrik O Nilsson som döptes den där första kvällen landsförvisades.
Men rörelsen överlevde. När Svenska Baptistsamfundet var som störst på 1930-talet hade det 68 000 medlemmar.
Men det var då.

I helgen som gick tog Baptistsamfundet ett tydligt steg mot att bilda ett nytt samfund tillsammans med Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige, när de höll gemensam konferens i Göteborg. Ett avgörande skäl är vikande medlems-tal. 160 år efter dopet i Vallersvik har baptisternas antal sjunkit med över 75 procent jämfört med glansdagarna.
Metodisterna i Sverige har upplevt en liknande tillbakagång. Att de nu söker en gemensam framtid tillsammans med Missionskyrkan är inget som förvånar. Snarare tvärtom.
Det finns en inneboende logik. Tillsammans blir de tre samfunden starkare. Det finns inte heller några avgörande skillnader som hindrar ett samgående. Dessutom spirar redan ett lokalt samarbete med ett ökande antal gemensamma församlingar runt om i landet.
Men det är inte enbart ett resonemangsäktenskap på gång. Uppenbarligen har det uppstått genuint varma känslor i de tre samfundsledningarna. Baptisternas Karin Wiborn, metodisternas avgående ledare Anders Svensson och Göran Zettergren i Missionskyrkan går väl ihop. Den ”avsiktsförklaring” kring visionen av en gemensam kyrka som de lämnade över till konferensen i Göteborg är närmast att likna vid en förlovning.

Om inget oförutsett inträffar så blir det äktenskap om fyra år.
Planerna på en ny kyrka visar att många tidigare så kallade frikyrkor genomgår en betydligt mer drastisk och snabb förändring än Svenska kyrkan just nu. Samfundskartan ritas om i allt snabbare takt.
Det behöver i sig inte vara negativt. När tre samfund blir ett kan det som föds ur samgåendet visa sig vara en dynamisk kyrka som blir en vitamininjektion inte bara för de egna medlemmarna, utan också för sin omgivning.
Samgåendet är också ett tecken i tiden på att samfunds-identiteten inte spelar lika stor roll som tidigare. För ett väx-ande antal medlemmar är lojaliteten förknippad med den lokala församlingen. Vad det hänger för samfundsskylt över dörren spelar allt mindre roll.
I den meningen är många redan steget före sina samfundsledningar.

Dag Tuvelius