Skogsutredningens förslag är bara en god början

Kyrkans skogsutredning är klar. Vi i Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan vill tacka utredarna för deras gedigna arbete där de har låtit alla som vill komma till tals. Vi hoppas nu att många svarar på remissen.

I utredningen finns det en hel del som gläder oss. Exempelvis talar utredningen klarspråk om att vi befinner oss i ett akut läge för klimatet och den biologiska mångfalden, att skogen är en nyckel i klimatarbetet och att det behövs beslutsamma åtgärder och - inte minst - att kyrkan har ett ansvar.

Men vi är besvikna när det gäller fördelningen av hur kyrkans skog ska förvaltas, där 20 procent föreslås skyddas, 33 procent brukas hyggesfritt och 47 procent med anpassat trakthyggesbruk. Enligt vetenskapen behöver minst 30 procent av naturen skyddas och det borde Svenska kyrkan leva upp till. Vi vill se en större andel skydd och naturnära, hyggesfritt skogsbruk och en betydligt mindre andel trakthyggesbruk, helst 0 procent.

En ljusglimt gällande trakthyggesbruket är dock förslaget om förlängd omloppstid och ökad hänsyn, vilket möjliggör mer inlagring av koldioxid nu när koldioxidhalten snabbt måste minska samtidigt som det skapar mer livsutrymme för biologisk mångfald. Grövre träd ger dessutom en större andel långlivade produkter.

Även om ett hyggesfritt skogsbruk innebär minskade intäkter under en övergångsperiod så bör en avverkningsform som låter skogen fortsätta behålla sin för platsen typiska karaktär prioriteras - både av biologiska och teologiska skäl. Biskoparna talar om människan som en skapad medskapare, vilket rimligtvis bör betyda att vi ska samskapa med Gud på ett sätt som ligger i linje med hur Gud och skogen samskapat under tusentals år. Dessutom visar prognoserna att inkomsterna i ett längre perspektiv kommer att öka igen. Församlingar och pastorat som förlorar inkomster bör kompenseras, vilket föreslås i utredningen. 

Att utredningen lyfter fram att den urfolksrättsliga principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC) ska gälla i de nordliga stiften och att skötselmetoder ska anpassas efter renskötselns behov är bra, men inte tillräckligt. En central fråga är vad “anpassning efter renskötselns behov” betyder. Vem definierar det och hur genomförs det på ett sätt så att det radikalt förbättrar renskötselns möjligheter? Här behöver en genomarbetad förvaltningsmodell tas fram innan Kyrkomötets beslut 2025 där samiska bedömningar prioriteras framför egendomsförvaltningarnas åsikter.

Vi anser vidare att Svenska kyrkan bör öppna för samförvaltning av skog i Sápmi där intresse finns från samiskt håll, inte bara där det finns särskilda för samerna heliga platser. Detta dels för att ge samer möjlighet till likvärdigt inflytande och så fullt ut följa principen "i ögonhöjd" dels för att många samers andlighet beror av marken som helhet och inte enbart av enskilda heliga platser.

Vi instämmer helt i utredningens konstaterande att det glapp som idag finns mellan egendomsförvaltningarnas uppdrag och kyrkans övriga verksamhet allvarligt skadar förtroendet för Svenska kyrkan. Det finns en ökande teologisk insikt inom Svenska kyrkan att de olika delarna i den mer-än-mänskliga skapelsen har en egen relation med Gud. Träden, fåglarna och svamparna är inte en kuliss för relationen mellan människa och Gud eller en resurs för människan att utnyttja, de har ett värde i sig. Jesu uttalande om att Gud känner varje sparv som faller till marken är talande liksom att det första förbundet i Bibeln är mellan Gud och alla levande varelser. Samtidigt betonas både människans samhörighet med allt skapat och vikten av en god relation mellan människan, marken och djuren där människan har ett särskilt ansvar som Guds avbild och skapade medskapare. 

I Bibeln har Gud gett människan tydliga gränser för brukandet av naturen, ett uppdrag att begränsa oss. Det är nödvändigt att dessa insikter får genomslag inte bara i församlingarnas verksamheter utan också i egendomsförvaltningen.

Bredden av dialog, bakgrundsbeskrivning och att mycket av underlaget finns publicerat både i utredningen och på kyrkans hemsida ser vi som en styrka och att det ger utredningen stor trovärdighet. Vi hoppas och ber för att styrande kyrkopolitiker är modiga och vågar ta beslut som skapelsen och livet på jorden så väl behöver, och inte låter sig skrämmas och kuvas av dem som av olika anledningar vill att allt ska fortsätta som innan. Att fortsätta som förut vore förödande för klimatet, den biologiska mångfalden och Svenska kyrkans trovärdighet.

För Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan

Amie Ringberg, förtroendevald och skogsägare
Christofer Sjödin, präst
Eva Katarina Agestam, präst
Anders Tivell, jägmästare och skogsägare