Slå vakt om den dubbla ansvarslinjen och lös konflikten i Härnösand

Konflikten i Härnösands stift är inte enbart en lokal fråga. Den berör hela Svenska kyrkan och hur dess regelverk skall tillämpas. Vad innebär den dubbla ansvarslinjen för hur kyrkan skall styras?  Hur skall både den demokratiska linjen och ämbetslinjen gestalta sig i praktiken? Hur skall utifrån det arbetsmiljön värnas och lagstiftning tillämpas? Vad är stiftsstyrelsens ansvar? Vad ingår i stiftsstyrelsens kompetens att besluta? Vilka övriga organ och personer har här ett särskilt ansvar?

När vi i slutet av 1990-talet utarbetade och tog ställning till den kyrkoordning som skulle ersätta den gamla lagstiftningen på statskyrkotiden, slogs det med utomordentlig tydlighet fast att Svenska kyrkan till sin grundstruktur skulle vara densamma efter år 2000 som tidigare.

Eftersom jag både var ordförande i andra kyrkolagsutskottet, det kyrkomötesutskott som beredde den nya kyrkoordningen och samtidigt under 17 år var ordförande i den socialdemokratiska kyrkomötesgruppen fick jag naturligtvis stor insyn i hur diskussionen gick både i den största nomineringsgruppen och bland ledande personer inom övriga grupper. Även om regelverket blev nytt skulle det finnas en kontinuitet till hur kyrkan fungerat tidigare.

När man tar del av händelserna i Härnösands stift kan man ana att stiftsstyrelsen känt frustration över den långvariga konflikten på stiftskansliet och velat visa handlingskraft för att lösa den. Samtidigt får man intryck av en valhänthet när man försökt åtgärda den. Man har inte förstått konsekvenserna av sitt handlande. Man har uppenbarligen inte insett Svenska kyrkans speciella karaktär av att både vara episkopal och demokratisk.

Inom ett stift är det inte endast stiftsstyrelsen som har ett ansvar och rätt att fatta beslut. Dess viktigaste uppgift är att främja kyrkans verksamhet inom stiftet. Men stiftet har också genom biskopen och domkapitlet en skyldighet att svara för tillsyn över all verksamhet inom stiftet så att den sker utifrån kyrkans tro, lära och ordning.

Detta ligger inte inom stiftsstyrelsens kompetensområde utan biskopens och domkapitlets. Stiftsstyrelsen har således inte ett övergripande ansvar för all verksamhet i stiftet. Inom de flesta organisationer har styrelsen det, men så är inte fallet inom Svenska kyrkan.

Man kan ana att stiftsstyrelsens ledamöter tagit med sig erfarenheter från andra sammanhang de är aktiva i, från politiken och olika organisationer inom föreningslivet och då inte insett Svenska kyrkans speciella karaktär. Samtidigt har inte minst vi socialdemokrater varit angelägna om att kyrkan skall vara demokratisk.

När stiftsstyrelsen vill avskeda sin biskop får det många konsekvenser. Man gör sig av med sin ordförande. Det är ovanligt att en styrelse kan göra det. I regel är det årsmöte eller annat övergripande organ som har rätt till det. Stiftsstyrelsen vill även byta ut ordföranden i domkapitlet och därigenom ge sig in på stiftets tillsynsansvar, något som inte ingår i dess ansvarsområde. Dessutom har biskopen i sin ämbetsutövning ett särskilt ansvar som framgår av kyrkoordningen. Hon har även uppgifter på nationell nivå som till exempel biskopsmöte, läronämnd och kyrkomöte.

En biskop utses genom val av ett stort antal personer. Av alla stiftets tjänstgörande präster och diakoner, lika många utsedda lekmannaelektorer och sist men inte minst stiftsstyrelsens ledamöter.  Före det egentliga valet sker ett nomineringsval, dels för att skapa klarhet i vilka de främsta kandidaterna kan bli och dels för att pröva eventuella kandidaters behörighet.

Det är således en mycket omfattande process innan en biskop blir vald. Det är mot den bakgrunden mycket märkligt och orimligt att en mycket liten grupp av valmanskåren skall kunna avskeda sin i behörig ordning valda biskop.       

Jag deltog själv i biskopsvalet då Eva Nordung Byström blev vald. Efter min pensionering som präst vikarierade jag som kyrkoherde under några år i Härjedalen. Att jag då röstade på annan kandidat är ointressant. Det var hon som blev vald. Hon är stiftets biskop med allt vad innebär och skall ha det stöd hon behöver.

Relationerna till stiftskansliet är enbart en av biskopens många uppgifter. Då måste mycket starka skäl till för att hon skall avskedas. Det befriar naturligtvis inte henne från ansvar för hur hon utför sin uppgift, inte heller på stiftskansliet.    

En konflikt och kompetenstvist kan naturligtvis inte få fortgå hur länge som helst. Åtgärder måste vidtas. Ansvaret är stiftsstyrelsens men även andras. Biskopen själv, chefen för stiftskansliet, skyddsombud, fackliga organisationer med flera har också ett ansvar. När den nya stiftsorganisationen tillkom på 1990-talet var det för att vi ville ge stiftet bättre resurser, inte för att skapa konflikter. 

Händelserna i Härnösands stift aktualiserar behovet av en översyn av gällande regelverk. Under vilka omständigheter skall en biskop skall kunna avskedas? Vem skall i så fall få göra det? Vem skall vara biskopens arbetsgivare? Vad ingår i stiftsstyrelsens kompetensområde?

I biskopens uppgift ingår att stå för stiftets och kyrkans enhet, stå för kontinuitet oavsett åsikter som av och till kan dyka upp. Biskopens uppgift är inte främst att i granna kläder skapa stämning i stiftet och dess församlingar. Det är att vara dess ledare, både att främja och svara för tillsyn. Kyrkans grundläggande uppgift är gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Utifrån det måste allt vad som sker i stiftet utföras och belysas.

Min uppmaning till stiftsstyrelsen, biskopen och alla andra berörda blir: Sätt er ner och samtala! Sätt av tid för att lösa tvisterna! Det är inte alltid maktspråk som är bästa vägen till lösning. Hela Svenska kyrkan ser nu på hur ni vill gå vidare.

Stiftsstyrelsens vice ordförande har uttryckt sin besvikelse över stiftets präster. Jag hoppas kunna få slippa bli besviken över mina partivänners hantering av en långvarig konflikt. Sätt er ner och samtala! Då vinner ni respekt! Då kan alla bli vinnare i stället för förlorare!