Förslaget om att säga upp biskopar har en uppseendeväckande brist

Ska en stiftsstyrelse kunna göra sig av med en biskop som man menar inte sköter sig? Det kan handla om att biskopen driver en egen ståndpunkt, att det finns en konflikt, att biskopen inte längre har styrelsens förtroende och att biskopen anses olämplig på andra sätt.

Det förslag som nu remissas öppnar för detta. I ett märkligt ärende för några år sedan med en stiftsstyrelse som ville sparka biskopen, beslöt Överklagandenämnden att det låg utanför styrelsens befogenhet. Bara den biskop som förklarats obehörig av Ansvarsnämnden för biskopar kunde sägas upp. Biskopen är biskop i stiftet i kraft av val och vigning, inte genom att stiftsstyrelsen har några arbetsgivaruppgifter.

Förslaget som nu tagits fram innehåller bestämmelser om att stiftsstyrelsen kan ta till avsked, uppsägning eller omplacering efter att Ansvarsnämnden, efter egen utredning, medgett detta. Stiftsstyrelsen tilldelas ny makt. Förslaget handlar främst om juridik. Inte om teologi eller om relationen mellan de förtroendevalda organen och biskopen ur ett ecklesiologiskt perspektiv.

Det är en uppseendeväckande brist.

En biskop väljs och vigs till sitt ämbete. Genom valet och vigningen blir hen biskop i sitt stift och stiftsstyrelsen måste anställa den valde. Dess arbetsgivarroll är starkt begränsad. Biskopen håller samman stiftet som ordförande i domkapitel och stiftsstyrelse och i sitt eget uppdrag, som hen utövar på eget ansvar. Svenska kyrkan är en episkopal kyrka och biskopen är inte en högre chefstjänsteman, som ska utföra vad styrelserna menar vara bäst, utan bär det ämbete Kristus instiftat med uppdrag att förkunna, förvalta sakramenten, skapa enhet och leda. 

Vigningen gäller biskopsämbetet, som utövas i stiftet, Svenska kyrkan och i den världsvida kyrkan. Det är inte bara en stiftsangelägenhet.

Behövs det då ingen tillsyn över biskoparna utöver Ansvarsnämndens prövning av biskopens lära och leverne? Den finns redan. Den ska utövas kollegialt inom biskopsmötets ram. Några områden anges i kyrkoordningen, men också frågor om samverkan inom stiftet och dess olika organ kan vara föremål för samtal, goda råd och stöd. 

Förslaget om att stiftsstyrelsen ska kunna säga upp en biskop är en förändring i synen på biskop och stiftsstyrelse. Det liknar vad som skett i församlingarna där kyrkoråden kan avsluta en anställning efter att först ha fått den prövad av domkapitlet; skälen får till exempel inte handla om prästens förkunnelse. Forskning har visat att befogenhetsprövningen är ett spel för gallerierna. Domkapitlen legitimerar kyrkorådens åtgärder och litar på vad de för fram. För de flesta präster är det bättre, ryktesmässigt och ekonomiskt, att träffa en uppgörelse om att sluta med avgångsvederlag.

Domkapitelsprövningen fungerar inte som ett skydd för professionen. De föreslagna reglerna för biskopar kan leda precis till samma utveckling. En misshaglig biskop kan sägas upp efter en process liknande befogenhetsprövningen. Ansvarsnämnden får en roll att legitimera åtgärderna, oavsett vad som sägs om en egen utredning.

Det skulle vara en oerhörd konflikt om en stiftsstyrelse vände sig till Ansvarsnämnden för att få göra sig av med biskopen. Stiftsstyrelsen får en makt över biskopen som kan brukas på många sätt: antydningar, övertalning eller kanske hot. Biskopen kommer i underläge redan från början och är biskop så länge stiftsstyrelsen tycker det är lämpligt. Biskopsämbetet  försvagas och den synodala strukturen får mer makt. Det är en utveckling mot en kyrkomodell som är episkopal mest till namnet men inte gagnet. Och det ligger inte i linje med den ämbetssyn som finns i ekumeniska överenskommelser, till exempel Borgåöverenskommelsen.

Ett konfliktlösningsarbete, lett av biskopsmötet, är ett annat sätt att hantera motsättningar. Det kan förstås leda till att en biskop avgår, men har målet samverkan i tillit. Det är något som redan har prövats i ett stift för några år sedan. Det vore mer i enlighet med synen på samverkan mellan demokratiska organ och biskopsämbete. Det kräver mer av alla parter, men är också vad man borde kunna kräva både av en kyrklig styrelse i ett stift och en biskop.

Klas Hansson
Docent
Strängnäs