"Vi har skyldighet att förvalta marken på ett klokt och hållbart sätt." Så svarar företrädare för Linköpings stift på kritiken mot den ekologiska kycklingproduktionen som nyligen invigdes.
I Kyrkans tidning (19/12) frågar prästen Pär Friberg huruvida den ekologiska slaktkycklingsproduktion som nyligen invigdes på Linköpings stifts utarrenderade mark är en hållbar etisk verksamhet utifrån kristen tro och skapelsesyn. Frågor om djuretik, klimat/miljö och rättvisa är centrala frågor för oss, inte minst eftersom Linköpings stift är en mycket stor ägare av jordbruksmark. Vi har skyldighet att förvalta marken på ett klokt och hållbart sätt, och därför är detta ett viktigt samtal.
Frågan om djuretik är en viktig del av detta problemkomplex. Man skulle kunna resonera ungefär så här: ”Oavsett hur goda villkor man försöker åstadkomma i produktionen lider slaktdjur per definition, och ingen bör därför på något vis delta i en sådan hantering, oavsett vilka konsekvenser det får i övrigt.” En sådan hållning är kanske möjlig, men det finns också andra perspektiv som vi behöver ta hänsyn till. Det är den sammanvägda bedömningen som ligger bakom Linköpings stifts sätt att möta dessa frågor.
Stiftet har valt den strategi som Världsnaturfonden (WWF) förespråkar. WWF skriver under rubriken Mindre men bättre: ”Gör en hjälteinsats för planeten – ät mindre men bättre kött”. Detta ”bättre” handlar framför allt om två saker: att äta svenskt kött, och att äta ekologiskt kött. WWF går på sin hemsida igenom frågor om klimat, biologisk mångfald, kemiska bekämpningsmedel, djurskydd och bete samt antibiotika. Ekologiskt producerat kycklingkött får högsta betyg.
WWF skriver att en ökad efterfrågan på ekologiskt kycklingkött kan göra det möjligt att använda mer långsamväxande kycklingraser, med bättre hälsa, i Sverige. Produktionen regleras av en av världens strängaste djurskyddslagar – den svenska. KRAV har ställt krav på hur stallarna skall vara utformade för att tillgodose djurens naturliga beteende så långt det är möjligt, och de har dessutom möjlighet till utevistelse när vädret tillåter.
Pär Friberg tar upp frågan om rättvisa mellan olika länder. Den är relevant, men slår ofta fel i ett svenskt perspektiv. Allt vi odlar i Sverige blir inte per automatik av rätt kvalitet för att gå direkt till livsmedel för människor. Nedlagd animalieproduktion i svenska mellan- eller skogsbygder ersätts inte med produktion av vegetabilier. Idag ersätts den istället med igenväxning och/eller skogsplantering.
Vi menar att Sverige har ett moraliskt ansvar att producera ordentligt med mat utifrån de förutsättningar vi har. Det svenska hänsynsfulla, miljöeffektiva lantbruket och matproduktionen kommer att behövas i framtiden, när jordens befolkning växer och det blir fler munnar att mätta.
Genom att göra investeringar på kyrkans mark säkras våra arrendatorers framtid, då de får möjlighet att driva affärsmässiga och lönsamma företag, som i sin tur säkrar svensk matproduktion. Förhoppningsvis kommer Sverige framöver att kunna exportera högkvalitativa livsmedel från kunniga och ansvarstagande svenska bönder till regioner med sämre möjlighet att producera mat.
Sverige har idag på grund av sin stora import en låg självförsörjningsgrad. Det är en trygghetsfråga som inte bör glömmas bort i debatten. Dieselstopp eller stängda gränser skulle idag innebära att våra butiker gapar tomma inom få dagar. Genom importen exporterar vi också vår klimatbelastning. Långt mer än hälften av vår mats klimatbelastning uppkommer i andra länder. Dessutom är stora delar av den mat som vi importerar förbjuden att producera i Sverige.
I Sverige får vi inte kupera knorrar, näbbklippa kycklingar, fixera suggor eller använda antibiotika på hela djurbesättningar i förebyggande syfte. Detta är några exempel på vad den svenska djurlagsstiftningen skyddar oss från.
Ytterligare en punkt som vi vill betona är kyrkans roll för att hela Sverige skall leva. Svenska kyrkan finns i hela landet, nästan två tredjedelar av svenska folket är medlemmar – på landsbygden ännu fler. Vi kan inte komma med detaljerade riktlinjer för människors ätande, men däremot kan vi aktivt stödja och vara del av en mångfald positiva initiativ som syftar till att förbättra alltifrån djurhälsa, klimatbelastning, hållbar energiproduktion och lokal utveckling.
I ett land där skillnaderna mellan stad och land debatteras alltmer är vi glada att vi kan vara en aktör för att bidra till hela landets utveckling.
Det är alltså viktigt att stödja alla goda krafter som drar åt rätt håll. Det finns risk annars att det bästa blir det godas fiende. Är detta bättre än att importera kyckling från utlandet? Ja. Är vi framme vid det fullkomliga samhället? Nej. Men det innebär inte att vi ska ta avstånd från allt som inte är perfekt. Vi måste stötta det som flyttar positionerna.
Martin Modéus
Biskop, Linköpings stift
Per Rosenberg
Klimatansvarig, Linköpings stift
Bengt Palmqvist
Chef för egendomsförvaltningen, Linköpings stift
Staffan Lönneskog
Jordbruksförvaltare, Linköpings stift
Jonas Ridderström
Verksamhetschef, Vårdnäs Stiftsgård
LÄGG TILL NY KOMMENTAR