Trivaliserande och grovt förolämpande

Att stå upp för kvinnors, homosexuellas och barns mänskliga rättigheter har renderat mig en hel del epitet genom åren: vänsterflata, häxa, bögkramare, feministhagga (ibland förstärkt med könsord istället för "hagga"), högerspöke, vänster(könsord), islamofob, häxprästinna, främlingsfientlig, falsk profet.

Dock övervägde jag när jag läste docent Magnus Zetterholms inlägg om gränsen nu ändå inte var nådd för vad man kan bemöta och behöva stå ut med som debattör.

Magnus Zetterholm skriver mot slutet av sitt inlägg att han inte vill antyda att jag "skulle vara anfrätt av antisemitisk teologi", men han har i hela sin text skrivit in mig i en antisemitisk retorik, verklighet och teologi.  Det är grovt förolämpande.

Det är också upprörande, för Zetterholm försöker konstruera ett orsakssamband mellan antisemitism och barnkonventionen. Han trivialiserar på det sättet historiens grövsta brott mot mänskligheten och misstänkliggör barnkonventionens syften.

Magnus Zetterholm kunde inte nöja sig med den debatt vi förde i SvD 17/11 apropå de artiklar jag tillsammans med tio andra skrev på DN-debatt den 18/11 och 6/12 . Kanske beror det på att hans argument i själva sakfrågorna - barnets rätt till såväl kroppslig integritet, religionsfrihet (som individ, inte på grund av sin tillhörighet till en grupp) som att slippa icke-medicinskt motiverade ingrepp i sitt underliv - inte höll ihop särskilt väl som han känner sig föranledd att ta ett ytterligare steg och varv för att demonisera en angelägen debatt.

Vi har inte argumenterat mot omskärelse som sådan. Vi vänder oss mot tidpunkten, att ingripa oåterkalleligt i små barns kroppar utan medicinska skäl. Det spelar ingen roll om skälen till ingreppen är religiösa eller andra.

Omskärelse är visst omdiskuterat inom judendomen. Exempelvis av feministteologen Judith Plaskow, som menar att påbudet är byggt på patriarkala föreställningar som utesluter kvinnor ur förbundet med Gud. Det bör också nämnas att två av undertecknarna till de ursprungliga artiklarna i DN är judar.

Den rika judiska tolkningstraditionen och de höga vågornas diskussioner, som är en integrerad del av judendomen, verkar ha gått Magnus Zetterholm förbi.

Kyrkorna har en lång mörk tradition av antisemitism, övergrepp och hat. Därför skrev jag nyligen en artikel där retoriken som används av kyrkliga företrädare som stödjer Ship to Gaza analyserades. I den debatten var dock Zetterholm tyst.

Att omskärelse är en integrerad del av judisk teologi, tradition och praxis har ingen heller ifrågasatt. Men är det alldeles avgörande att spädbarn eller småpojkar (som är fallet inom muslimsk tradition) utsätts för detta eller kan den unge mannen få bestämma det själv när han är mogen? Det är detta frågan handlar om.

Ja, trots antisemitismens långa och vidriga historia sätter jag barnets perspektiv i centrum och ställer frågorna utifrån det.

Att ha barnet i centrum har inte präglat synsättet hos dem som argumenterat för omskärelse av spädbarn och småpojkar. Det är den vuxne och gruppen som är i fokus, eller traditionen och historien.

Att hålla fast barn och tillfoga dem smärta utan att det föreligger medicinska skäl är inte förenligt med barnkonventionen. Den som vill se hur ingreppen går till kan finna många bilder på omskärelse av småpojkar på internet.

I dagarna kom jag hem från en konferens om religion och mänskliga rättigheter i Israel, där jag bland annat diskuterade frågan med en av deltagarna. Men hur går det att diskutera en sådan sak här, undrade jag. Här kan man diskutera allt, svarade professorn.

Magnus Zetterholms och min bild av judendomen är sannerligen olika.