Ulvaeus förväxlar Gud med djävulen själv

I Svenska Dagbladet publiceras förra veckan på Bönsöndagen en debattartikel av Björn Ulvaeus. Han förvånas över att det finns någon som kan be till den Gud som är orsak till coronaviruset – en Gud som har en ond plan för sin skapelse. 

Björn tycks tillhöra dem som har bilden av en Gud som sänder både det onda och det goda, en lömsk och opålitlig Gud som de flesta vill hålla på största möjliga avstånd. Gud straffar oss genom att sända epidemier och naturkatastrofer av olika slag. 

Biskopen och teologiprofessorn Gustaf Aulén skrev en gång: att ge Gud skulden för allt det onda i världen är att förväxla Gud med djävulen själv. Är det inte detta som Ulvaeus gör sig skyldig till?

Det finns enligt Bibeln en ond makt som är Guds och vår fiende. När Jesus talade om detta sade han, att det är som när en bonde har sått sin åker med god säd men på natten kommer en ovän och sår ogräs i åkern. Säden och ogräset får växa tillsammans ända fram till skördedagen.

Den onda makten vill få oss att tro, att också det onda är Guds verk. Det blir till ett stort hinder mellan Gud och människan, kanske en av orsakerna till vår tids sekularisering.

Gud är kärlek till 100 procent och det var den kärleken som besegrade den onda makten, när Jesus dog på korset. ”Här var mellan ljuset och mörkret en strid, dock segrade ljuset för evig tid” sjunger vi i en påskpsalm. Det betyder att kärlekens Gud står på vår sida, när vi på olika sätt försöker bekämpa coronapandemin.

Därför är det högst meningsfullt, att som hundratals miljoner kristna över hela världen, be till den Guden. Ulvaeus har själv en gång beskrivit hur tron och bönen i det främmande nybyggarlandet blev till en styrka för Kristina från Duvemåla.

Hur kan då vi som kristna påstå att ondskan är besegrad, när det ser ut som det gör i världen: över 70 miljoner flyktingar, sönderbombade och pulvriserade städer och byar, krig och maktkamp, återkommande epidemier genom århundrandena?

Jo, vi lever efter Jesu död och uppståndelse i en mellantid. Ett skadeskjutet lejon tömmer sina sista krafter, därför att det vet att tiden är kort och att det snart skall dö. På samma sätt tömmer den dödsmärkta ondskan sina sista krafter och ondskan kommer, enligt Jesus, att eskalera ju närmare vi kommer tidens slut.

Mänskligheten kommer mot slutet, precis som idag, att gripas av rådlöshet. Kanske är corona en del av dessa födslovåndor?

Kan det då komma ut något positivt ur denna coronapandemi? Ja, kanske har världen just nu stoppats för att vi skall få tid över för eftertanke, en tid då vi lär oss skilja mellan vad som är stort och litet, vad som är tillfälligt och förgängligt och vad som har evighetsvärde. 

Kanske kan vi få tid för de existentiella frågorna: var kommer vi från, var befinner vi oss? Är vi utkastade i ett ändlöst stort universum utan mening och mål? Vad händer när vårt korta och gåtfulla besök på jorden är slut?

Kris betyder möjlighet och kanske är den nuvarande krisen vår möjlighet till ett djupare och rikare liv.

Larseric Nyberg
kyrkoherde emeritus