Verka med fredliga medel för en folkrättslig lösning

Hoppet om en tvåstatslösning, där Israel och Palestina efter fredsförhandlingar utgör två livskraftiga stater sida vid sida, är på väg att rinna ut. Svenska kyrkan har i många år förordat att konflikten bara kan lösas på folkrättslig grund, där både israelers och palestiniers legitima krav på säkerhet och medborgarskap i egen stat respekteras.

I det inomkyrkliga samtalsdokumentet Guds vägar – Judendom och Kristendom argumenterar Svenska kyrkan för att inte okritiskt acceptera religiöst motiverade anspråk på land som grund för politiska lösningar. Att argumentera folkrättsligt innebär att återgå till de gränser som rådde före sexdagarskriget i juni 1967, och vars dragning får slutförhandlas mellan båda parter, vid sidan av andra knäckfrågor som Jerusalems status, flyktingars återvändande och förvaltningen av de heliga platserna i Jerusalem. Men för närvarande är fredsprocessen i det närmaste död.

Häromdagen rapporterade internationella nyhetsbyråer att Israels regering planerar att bygga 1800 nya bostäder mitt i det annekterade östra Jerusalem. Dessa planer innebär att ett antal palestinska familjers hus förstörs för att bereda mark för de nya bosättningarna. Risken är överhängande att Jerusalem på sikt kommer att förlora sin palestinska befolkning.

Expansionen av bosättningarna på Västbanken, och en stark besvikelse över det egna palestinska ledarskapet, får många palestinier att tappa hoppet om att en tvåstatslösning någonsin ska bli en verklighet. Det göder hopplöshet och frustration och utgör en grogrund för rekrytering till extrema grupper.

Alltfler palestinier, israeler och människor över hela världen börjar – i växande frustration över bosättningspolitiken och de uteblivna fredsförhandlingarna - förorda en ekonomisk och kulturell bojkott och isolering av Israel till dess att ockupationen upphör. Den kallas i dagligt tal för BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanctions).

Även några av Svenska kyrkans palestinska samarbetspartner har nu kommit fram till slutsatsen att isolering av Israel är den enda vägen. Bland förespråkare för BDS i Sverige finns prästen Anna-Karin Hammar, samordnare Kairos Palestine - Sweden, som gått i svaromål mot ambassadör Isaac Bachman i Kyrkans Tidning.

Svenska kyrkan har antagit sitt officiella positionspapper Hållbar fred mellan Istrael och Palestina (2016) som bland annat innebär en uppmaning till världssamfundet att skilja mellan den internationellt erkända staten Israel och bosättningarna på ockuperad mark. Att skilja mellan Israel och bosättningarna är ett försöka att rädda tvåstatslösningen och är en metod för att omsätta folkrätten i praktiken.

Det är en väg som stöds av EU, USA (åtminstone innan Trumps tillträde) och en stor majoritet av FN:s medlemsstater. I december 2016 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2334 som, förutom att fördöma all bosättningsaktivitet, just uppmanar medlemsstaterna att i alla förehavanden skilja mellan Israel och bosättningarna. Svenska kyrkan - som det uttrycks i positionspapperet - stödjer just denna differentieringspolicy och inte BDS. Differentiering är grundat i internationell rätt och riktar enbart in sig på de olagliga bosättningarna.

Israels ambassadör Isaac Bachman har alltså fel när han påstår att Svenska kyrkans ledning står för en BDS-agenda, som syftar till att isolera Israel diplomatiskt, ekonomiskt och kulturellt. Däremot är det sant att det bland de 6,1 miljoner medlemmarna finns de som anser att Svenska kyrkans officiella position är för tam och vill gå längre, liksom det finns andra som tycker att positionen går för långt. Denna position har antagits av de förtroendevalda styrorganen, dvs det internationella rådet och kyrkostyrelsen.

Ambassadör Bachman gör också en missvisande referens till det Svenska teologiska institutet i Jerusalem, som har blivit känt för att erbjuda uppskattade dialoginriktade kurser i möten mellan företrädare för judendom, kristendom och islam.

Det nuvarande dödläget i konflikten i Israel och Palestina är djupt tragiskt. En fortsatt ockupation, med expansion av bosättningar och dagliga förödmjukelser för palestinier vid vägspärrar och murövergångar, riskerar att leda till radikalisering och urholkar dessutom Israel som demokratisk stat. I en sådan utveckling finns bara förlorare.

Hoppet om fredsförhandlingar och tvåstatslösning måste därför hållas vid liv, hur svagt det hoppet än kan te sig i dagens svåra situation. Att med fredliga medel verka för en folkrättslig lösning på konflikten utgör kärnan i Svenska kyrkans position. Att beskriva den hållningen som ett uttryck för hatpropaganda mot Israel faller på sin egen orimlighet.