Vi vill ha en utbildning som ligger i framkant

I Kyrkans Tidning 51/52 beskrivs resultatet av den utvärdering som gjorts på Svenska kyrkans utbildningsinstitut av både stiftsmedarbetare, församlingar/pastorat och studenter.

De siffror som redovisas från tidigare studenter förvånar oss inte alls, de snarare bekräftar det vi ser. Vi har under terminerna lyft de brister vi ser i vår utbildning med programansvarig, rektor samt stiftsrekryterare.

Vår syn är att det krävs om­arbetning av distansutbildningen för att få en utbildning som rustar studenter för de diakonala utmaningar som kyrkan står i och inför.

För att bli diakonkandidat för ett stift och med det antagen till det pastoralteologiska slutåret till diakon krävs att studenten genomgått antagningsförfarande med godkännande av biskop. Akademiska studier i form av lägst en kandidatexamen inom psykologi, socialt arbete, vård, medicin eller folkhälsa. Det krävs åtta veckors församlingspraktik samt stiftsförlagda dagar MSS, mötesplats stift student. Med dessa förberedelser samt att många av oss har flera år av erfarenhet från arbetsliv och kyrka, var vår förväntan att komma till en utbildning där vår förkunskap tas till vara och ligger som grund för vår kommande tjänst som diakoner.

För att rustas för livet som diakon ute i församlingarna krävs stor kunskap, mod och en trygghet i vad Svenska kyrkan står för, anser vi.

För att knyta an till den debattartikel som präster från tidigare år på Utbildningsinstitutet skrivit vill även vi lyfta vikten av att bredda åsiktskorridoren. Detta slutår är vår och kyrkans chans att fånga upp åsikter och riktningar som behöver uppmärksammas, bearbetas och utvecklas. Exempelvis är ett ämne som vi upplever inte har fått utrymme i vår utbildning hbtq+ där vår upplevelse är att man inte vågar att problematisera olikheter som finns ute i församlingar och med det inne på SKUI.

SKUI bör vara en plats där tid för reflektion, diskussion och utveckling ska ges. I själva verket är det basal kunskap genom spridda skurar och i olika ämnen som delas ut och till exempel hbtq+-hållningen läste vi oss till via Svenska kyrkans hemsida. Kan det vara så att distansstudier kontra helfartsstudier skiljer sig så mycket åt?

Vidare har vi svårt att se en röd tråd genom utbildningen. Vi upplever att skolan inte vet vad den kan förvänta sig av oss genom våra grundutbildningar. Detta innebär att vi utifrån kurs­planer får en grundkunskap i ämnen som rör social omsorg, folk­hälsa och vårdvetenskap, något som vi redan fått genom högskoleutbildningar. SKUI:s uppgift bör vara att hjälpa oss till ett ”diakonblivande”, det vill säga att med vår grundutbildning som bas ge undervisning som formar den nya identiteten som diakon. Teologisk kunskap är här en viktig del. För att antas till diakonprogrammet finns inga krav på teologiska studier vilket vi förstår försvårar var undervisningens nivå ska ligga. Klart står dock att den undervisning som är ger oss en känsla av otillräcklighet inför kommande uppdrag som diakon i Svenska kyrkan.

En av anledningarna till att kyrkans profilutbildningar samlades till ett institut sägs vara att vi redan under utbildningen ska lära känna varandras professioner. Detta är något som vi i distansundervisningen saknar då det endast är diakoner och församlingspedagoger som läser halvfart. Musiker och blivande präster möter vi mycket lite.

Vi skriver detta inlägg då vi brinner för vår uppgift och ser fram emot att vigas till diakoner. Vi arbetar alla i dag som diakoni­assistenter i församlingar/pastorat i Skara och Växjö stift.

På SKUI talas det om diakoni som ett självklart uppdrag i kyrkan, vilket det naturligtvis är då det är Guds rörelse genom skapelsen och vad vore ett evangelium utan ett praktiskt utövande?! Vår känsla är dock att diakoni och även diakonens roll behöver erövras varje dag då det inte alltid är en självklarhet ute i församlingarna. En fråga vi ställer oss är om Svenska kyrkan vet vad man vill med diakoner och med det diakonutbildningen?

Vi önskar en utbildning som ligger i framkant, som rustar och manar oss blivande diakoner till mod, kraft och andlig fördjupning. Detta för att vi tillsammans med den världsvida kyrkan och vår lokala församling ska arbeta för en hel värld med Jesus som förebild.

Niina Lybacken
Hanna Nilsson
Eddy Normark
Louise Sahlin