Öppet brev till Ulla Karlsson, präst i Aspeboda: Kära kollega. "Jag tror inte att Gud behöver något offer för att bli vänligt sinnad till människan" skrev jag påsken 2004 i vårt församlingsblad och vågorna gick plötsligt höga i det lilla sammanhang jag verkade. Visst har du rört med dina fingertoppar vid en ömmande böld. En del blir tacksamma, andra ursinniga.
Det är intressant hur vi försvarar vår teologi. Stora känslor sätts i rörelse. Vi glömmer att all teologi är formad av människohänder och därmed förgänglig. Börjar vi tro på och sätta vårt hopp till våra teorier om Gud har vi gjort oss ett beläte. Det är ju Gud bortom alla mänskliga föreställningar vi ska tro på och vara öppna inför.
Jag tycker som du att vi behöver lyfta, vända och vrida på den teologiska plattläggningen. Våga möta verkligheten som finns där inunder. Även om den är motsägelsefull och kanske skrämmande. Verkligheten är levande och rör sig ständigt.
I Jesu namn utförs mycken behjärtansvärd verksamhet. Men alldeles för lite öppen teologisk reflexion, tycker också jag. Kanske ids man inte. Hinner inte. Har fullt upp med att oroa sig över ekonomin. Kanske vågar man inte därför att man är rädd att allt skulle falla samman och det väcker naturligtvis ångest. Kanske är man rädd om sin anställningstrygghet, vilket är fullt begripligt.
Fler artiklar
Ulla Karlsson: ”Nu vet jag vad som är tabu i kyrkan”
Korset som protest mot lidandet - Teologen Sofia Camnerin granskar försoningslärornas konsekvenser
Man mildrar och överbryggar avgrunder med sina egna kroppar. Alternativt stänger man av sig inför sitt eget inre och rättar in sig i ledet och gör det man måste. För de rättrogna är det kanske enklare.
Men hur vi än vänder och vrider oss sitter vi på gott och på ont ohjälpligt ihop med vår historia och med andra kyrkor och traditioner runt om i världen. Där tiden rört sig åt ett annat håll. Eller i viss mån stått stilla. Därför att man vill ha det så. Kanske därför att man tror på en Gud som inte förändras. Men människor förändras väl i alla fall ändå?
Jag tycker som du att vi borde släppa vårt krampgrepp omkring teologin och se vad som lever och vad som sedan länge är dött. Låta det som är dött få falla till marken och ner i jorden. En kyrka som inte vågar göra det tror förmodligen inte på uppståndelsen.
Men var rädd om dig. Var rädd om ditt liv och din hälsa. Låt dig inte offras på detta teologiska altare. Gud behöver nog som sagt inga offer.
Mina varmaste hälsningar,
Inga-Lill Örnerfors Modin,
prästvigd och tidigare församlingsanställd
LÄGG TILL NY KOMMENTAR