Recension. Hoten från Putin och IS gör att vi vill upprusta. Men våld löser inte konflikter, därför måste boken läsas och kyrkorna vinnas för ickevåldets väg, skriver KG Hammar.
Bok. Ickevåldets vägar. Fred i terrorns tid, Joel Halldorf, Bitte Hammargren, Isak Svensson, Sofia Walan. Marcus förlag.
Nu är krigens och våldets tid! Tycks det i varje fall. Om vi låter mediernas larmrapporter styra vår världsbild. Om vi låter våra svenska politikers helomvändning sedan Putin annekterade Krimhalvön 2014 vara vägledande.
Denna tid kräver att vi bryter trenden mot mindre militär och mera civilt tänkande kring fred och säkerhet som var tydlig sedan millennieskiftet. Nu gäller upprustning! Nya JAS-plan, nya ubåtar, återmilitarisering av Gotland. Nu ska vi visa musklerna för Putin!
I denna tid behöver vi besinningens, eftertankens och hoppets röster. Vi vet att krig aldrig löser våra mänskliga konflikter! Vi vet hur man kan avskaffa kriget som konfliktlösningsmetod. Vi vet att de långsiktiga trenderna går mot ljusare tider den innevarande terror- och krigsdominerade tiden till trots.
Vi vet att krigen har sina entreprenörer som tjänar grova pengar på alla använda vapen som måste ersättas, flyktingsmugglarna som tjänar grova pengar på krigens offer. Vi ser kvinnor och barn som inte hinner fly utan vars döda kroppar med all tydlighet visar varför vi tillverkar vapen.
Och ändå, trots att vi vet allt detta, så förmår vi inte byta ut den mentala karta som säger att konflikter ska lösas med våld och vapen.
En sådan besinningens, eftertankens och hoppets röst har vi i dagarna fått i antologin Ickevåldets vägar. Fred i terrorns tid, med Joel Halldorf, Bitte Hammargren, Isak Svensson och Sofia Walan som bidragsgivare.
Både fred och krig kommer någonstans ifrån, de växer ur en jordmån, en kultur. Allt växande är långsiktigt och det är en av förklaringarna varför vår snabba tid saknar det tålamod som konfliktlösningar med ickevåldets redskap förutsätter. Detta trots att våld och vapen inte alls ens på lång sikt löser konflikter.
Men Hitler då? Den frågan inleder antologin. Idag säger de flesta: Men IS/Daesh då? Måste vi inte ta till vapen när sådan ondska visar sitt rätta ansikte? Bitte Hammargrens insiktsfulla artikel visar hur allt våld i Mellanöstern hänger samman och hur USA:s invasion i Irak 2003 satte våldskloten i rullning.
Två frågeställningar dröjer sig kvar efter en noggrann läsning. Ickevåldet har instrumentaliserats och religionerna kidnappats.
Med det förra avses att ickevåldet inte ses som en livshållning utan som det mest effektiva sättet att uppnå sina politiska mål. Isak Svensson kritiserar ickevåldsikonen Gene Sharp för framgångsrik lansering av ickevåldsmetoder som inte inbegriper dialog och motpartens inkludering. Det handlar mer om att besegra motståndaren. Den Jesusinspirerade Gandhi blir här Gene Sharps motpol. Modigt av Isak Svensson – och tankeväckande!
Religionernas kidnappning innebär att ursprunglingen fredsbefrämjande vishetstraditioner brukas för att motivera våld i ”Guds namn”. Joel Halldorf komplicerar och motiverar bejakandet av komplexiteten för att frigöra fredspotentialen.
Boken måste läsas! Kyrkorna måste vinnas över på ickevåldets vägar. Och det första steget i dagens vapenmättade tid är att säga nej till svensk vapenexport!
KG Hammar
Ärkebiskop emeritus
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.