När den smarta roboten blir människa

Enligt en rapport från den statligt finansierade Stiftelsen för strategisk forskning kan robotarna ta över hälften av alla jobb inom bara 20 år. Många företag har redan välutvecklade robotparker i sin produktion. Men enligt Johan Hagelbäck behöver det inte leda till färre arbetstillfällen. Han forskar på robotik och artificiell intelligens vid Linnéuniversitetet. I ett nyhetsinslag på Sveriges Television förklarade han att det vi nu ser ”är en naturlig utveckling och möjlighet” och att ”det historiskt sett har funnits många liknande teknologiska språngsteg”. Hagelbäck menar vidare att ”den nya tekniken ökar produktionstakten, kvaliteten blir bättre och allt färre produkter blir defekta”. Så trots att robotarna ersätter enklare arbetsuppgifter på industrigolven spås det nya arbetstillfällen inom både teknikskötsel och kring marknadsföring.

Men det är inte bara i industrin som robotar utmanar både kunskap och arbetstillfällen. På orto-pedavdelningen på Danderyds sjukhus lät man i en studie mata in 250 000 bilder på hand-och fotleder. Dessa analyserades sedan av en avancerad dator med så kallad artificiell intelligens. Resultatet blev häpnadsväckande. Efter lite initial vägledning från forskarna var datorn snart lika bra på att bedöma röntgenbilder som avdelningens specialistläkare och de klarade av att ställa dia-gnos i exakt lika hög utsträckning. Nog ser arbetsmarknaden redan nu annorlunda ut och kanske kan vi bara ana vad som kommer härnäst?

Mellan människor talas det ibland om IQ respektive emotionell intelligens, EQ. För att en robot skall kunna dra några slutsatser, såsom i fallet med röntgenbilderna, krävs istället artificiell intelligens (AI). Det är ett samlingsbegrepp för all konstgjord intelligens som uppvisas av maskiner och bygger på koden i ett datorprogram. AI är även ett forskningsfält inom teknikområdet. Förenklat kan man säga att AI är ett annorlunda sätt att programmera datorer på. I stället för att ge exakta instruktioner till datorn om vad den ska göra, programmeras den till att förstå problem och lösa dem på egen hand.

Man brukar skilja på specificerade artificiella intelligensen och generellt artificiell intelligens. Den specificerade AI:n har en uppgift som är klart avgränsad och där datorn matats med en stor mängd data och sedan lär sig nya saker utan att behöva programmeras om. Det är så självkörande fordon och tolkningen av röntgenbilder på Danderyds ortopedklinik fungerar. Somliga talar också om generell AI som istället bygger på idén om att en dator kan lära sig vad som helst genom så kallad ”deep learning”. Också här krävs det att den matas med grundläggande information men att den sedan skulle kunna dra helt egna och avancerade slutsatser. Denna tanke är väldigt populär inom science fiction-film och böcker. Frågan är hur långt bort i framtiden och verkligheten den ligger?

Men sci-fi eller inte så förändrar den nya tekniken inte bara vår arbetsmarknad utan också vår säkerhet. Robotar är effektiva inom övervakning och kan genom avvikelser i stora datamängder upptäcka såväl kortbedrägerier som cyberintrång. Just detta är möjligt genom det som kallas för smal artificiell intelligens, det vill säga att datorn kan utföra väl avgränsade sysslor med makalös snabbhet och precision. Datorer är nämligen bra på att göra det vi människor inte klarar. Vi är ganska långsamma och kan lätt missa detaljer i stora informationsflöden. Det gör att vi i framtiden säkert kan se en hel del arbetslösa ekonomer medan yrken som kräver social förmåga, konstnärlighet och talangen att förhandla sägs vara mer säkra såsom präster, konstnärer, författare och psykologer.

Men tillbaka till övervakningen. Tänk dig att för en stund slippa din nyckelknippa och en plånbok full av kort för att istället ha allt samlat på ett och samma ställe – i handen. Det är verkligheten för de 3000 svenskar som låtit operera in ett litet chip i den ena eller i båda sina händer. Med chipet har de tågbiljetten i vänsterhanden och slipper fundera på var de lagt sina nycklar. Chipet är inte mycket större än ett riskorn och ligger i en skyddande glaskapsel som skjuts in med en grov kanyl under huden mellan tumme och pekfinger. Plötsligt är du inte bara före din tid. Du är också en del av något nytt, spännande eller kanske otäckt. För med chipet suddas också gränsen mellan människa och maskin ut och plötsligt blir de ett.  

Men när människan förenas med tekniken och när robotar blir mer och mer som människor väcks en hel del både teologiska och etiska frågor. Är vi på väg att skapa en ny underklass av rättighetslösa arbetsrobotar? Vad är vårt ansvar för dessa våra skapelser och för deras rättigheter? Eller är robotarna snarare på väg att bli våra nya gudar?

Redan under 1600-talet påstod filosofen René Descartes att människan har en själ men att hennes kropp är en maskin. En annan och mer samtida tänkare som funderat mycket kring dessa frågor är Susanne Wigorts Yngvesson, professor vid Teologiska Högskolan Stockholm. Hon är etiker med inriktning på bland annat just övervakning och mötet mellan teologi och teknologi.

Wigorts Yngvesson är i sin bok Övervakad: Människor, maskiner & Gud (Timbro) märkbart teknikoptimistisk och menar att robotar kan vara medarbetare i kampen för människan och hennes rättigheter. Hon ser framför sig hur robotarmar snart kan ersätta förlorade kroppsdelar, att robotar kan bistå människor som lever i utsatta situationer och att robotar kan bära fram förnödenheter i krigsområden. Men vad tycker hon om att ge robotar egna rättigheter?

Wigorts Yngvesson ser paralleller till diskussionen kring djurrätt där det ofta hävdats att det som skiljer människan från djuren är att de förstnämnda tillskrivs både förnuft och samvete. Även om detta påstående utmanas av såväl koma-patienter som spädbarn, som båda saknar medvetenhet om sin egen position så finns liknande argument i dag kring rättigheter för robotar. Men Wigorts  Yngvesson öppnar upp för att om robotar i framtiden utvecklar förmågor som kan vara skyddsvärda såsom medvetande kan det diskuteras om inte robotar skall inkluderas i ett vidgat rättighetsbegrepp. Men där är vi inte än.

Om det sedan är just mänskliga rättigheter får diskuteras då begreppet i sig självt placerar människan högst i en hierarki över alla levande varelser. Frågan är då var robotarna hamnar?

I storfilmerna Blade Runner från 1982 och 2017 produceras cyborger som människors slavar, trots att deras förmågor och kapaciteter vida överskrider människors. Kanske är det bara en försvarsmekanism från filmskapare som anar men inte vill acceptera det som nu sker? Det enda som vi med säkerhet vet är nog att vi inte hört eller sett det sista om robotar och artificiell intelligens. Om man sedan får ta med sig roboten in i himlen, det återstår att se.

Philip de Croy