Recension. För att fånga och ordna erfarenheter behövs ett nät som samlar upp allt. Här kommer Jeffners idé om grundmönster i verkligheten in, skriver Johan Unger.
Bok: I vetandets gränsmarker, Anders Jeffner. Fri tanke förlag.
Är religionen orimlig eller har den en verklighetsförankring? Anders Jeffner, vår skarpsinnige nestor i religionsfilosofi, återkommer till frågorna i essäsamlingen I vetandets gränsmarker. Författaren utgår från vetenskapens anda med sju regler, däribland ifrågasättande, rationalitet, kreativitet. Den trostolkning som bryter mot vetenskapens anda är ”ett reservat” och bör kritiseras. Man sitter i en egen båt utan kontakt med andra.
Det finns dock trostolkningar som kan förenas med vetenskapen. Jeffner driver sin tes: ”… det är förenligt med rationalitetsregeln att forma ett grundmönster av verkligheten som rymmer både gudstro och empirisk vetenskap”. Men då sitter troende i en gemensam båt med icke troende, där måste de ge skäl som är förenliga med vetenskapens anda.
Hur får vi kunskap om verkligheten? Med våra sinneserfarenheter och logiken, svarar empiristerna med sin rationalitetsregel. Andra anspråk på kunskap är inte rationella, menar de.
Är det sant? Etik, konst och religion – förmedlar de inte erfarenheter, som ger kunskap om verkligheten? Jo, hävdar Jeffner. Man kan inte bortse från dem. Sen tidernas begynnelse har människor ”en djuperfarenhet som verkar sätta oss i kontakt med andra skikt i verkligheten än de som naturvetenskapen kommer åt”. Den erfarenheten är gudstrons grund.
För att fånga och ordna erfarenheter behövs ett nät som samlar upp allt. Här kommer Jeffners idé om grundmönster i verkligheten in, ett nät som ordnar våra erfarenheter.
Frågan är om det finns grundmönster som även fångar ”djup-erfarenheterna” och klarar en prövning. Ja, menar Jeffner. Men här ställs vi till slut inför ett val av utgångspunkt. Utgångspunkten kan inte bevisas, den kan bara prövas genom ett språng.
I detta läge uppstår oenighet. Val väcker kognitiv oro. Att välja livsåskådning är heller inte riskfritt. Erik Gustaf Geijers, Viktor Rydbergs och Emilia Fogelklous livstolkningar prövas som exempel på grundmönster med en gudstro.
Även Hedenius, 1900-talets sarkastiske kristendomskritiker, behandlas. Inte heller han menade sig kunna bortse från trons erfarenheter. Men de kan inte stödja en orimlig dogmatik.
Hur ser då en rimlig gudstro ut? Jeffner hoppas återkomma med en ny bok. Jag bejakar den kristna humanism, där kunskap/kultur och tro samspelar. Det gör tydligen författaren med.
Jeffners lilla, lärda och penetrerande bok provocerar både otron och stortron.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.