Vad händer om barnen får födas i sin egen rätt?

Susanne Wigorts Yngvesson professor i etik, Enskilda Högskolan
Elon Musk

Multimiljardären och entreprenören Elon Musk har elva barn. Foto: TT, Mikael M Johansson. 

De som drabbas av religiösa och politiska aktioner när det gäller födelsetal är i första hand barnen, både födda och ofödda. Barn betraktas som nytta, i stället för att födas i egen rätt, skriver Susanne Wigorts Yngvesson i en gästledare. 

I min förra artikel på ledarsidan (Kyrkans Tidning nummer 19) tog jag upp forskningsresultat som visar att vi skulle få störst effekt för klimatomställningen om färre barn föddes. Det är en känslig fråga oavsett vad man anser om budskapet. Några hörde av sig och upplyste mig om att kristna (samt judar och muslimer) har en plikt att uppfylla jorden. Samma personer nämnde inget om de många bibelställen som hävdar att kristna allra helst bör avstå från sex – och då blir det ju inga barn gjorda. 

Andra i kyrkan oroades över forskningsresultaten och menade att vi borde tala om dessa frågor, men att det är svårt utan att skuld- och skambelägga folk. Risken finns också att det tolkas som att man ångrar de födda barnen. Vilka signaler ger vuxna då till de unga?

Det är väsentliga frågor, men eftersom de allra flesta religioner predikar barnafödande som en gåva och plikt har de också ett särskilt ansvar för konsekvenserna. Tidigare generationer har inte behövt reflektera över detta ur klimatsynpunkt, men nu är det nödvändigt. Att förneka fakta hjälper inte, så länge inte annat bevisas, men vi kan dra olika slutsatser av de fakta som läggs fram. 

Att föda eller inte föda barn är inte endast en privat angelägenhet utan även en politisk och andlig fråga. Så har det varit genom tiderna och så är det fortfarande. De flesta religioner predikar vikten av fortplantning som en gåva till mänskligheten, en livets rikedom och en plikt. Men religionerna när även rörelser som säger motsatsen, exempelvis katarer och gnostiker. 

I vår tid har frågan hamnat under debatt av diverse orsaker: ekonomiska, politiska och religiösa. Även så skilda personer som påven Franciskus, Elon Musk och Donald Trump kan av olika motiv förenas i slutsatsen att fler barn behöver alstras. 

För några veckor sedan, den 11 maj, inbjöd påven till den fjärde konferensen om de låga födelsetalen i Italien och i Europa. De som talar om faran med överbefolkning verkar alltid beskriva mänskligheten som ett problem, snarare än att tala om vilken sorts värld vi lever i, sa påven. 

Multimiljardären och entreprenören Elon Musk och hans fru har elva barn. Han stöder Stiftelsen för pronatalister både ideologiskt och ekonomiskt. Den grundades 2021 i Pennsylvania av två ateister och har i dag tusentals anhängare. Varför är det viktigt för Musk? Han menar att de låga födelsetalen är ett större hot mot civilisationen än den globala uppvärmningen. Den förre presidenten Trump har i flera sammanhang deklarerat: ”Jag vill ha en babyboom!”, vilket har uppskattats i republikanska kretsar. Tre mäktiga män driver alltså frågan om befolkningsökning och babyboom, som ofta går hand i hand med abortförbud och begränsningar av preventivmedel.

Å andra sidan har vi de som varnar för befolkningsökningen. Även om prognosen är att den planar ut om ett par decennier så är vi, enligt populations- och klimatforskare, redan för många sett till klimatavtryck och hur vi hanterar jordens resurser. Människan måste sluta att endast tänka på sig själv och i stället se sig som en av de varelser som finns på jorden. Att människan ska uppfylla jorden är en mardröm om vi tolkar det bokstavligt. Till denna opinion hör det internationella och tvärvetenskapliga Överbefolkningsprojektet (The Overpopulation Project, TOP). De är kritiska till kampanjerna från Romersk katolska kyrkan och från evangelikala och andra religiösa grupper som vill driva upp födelsetalen utan hänsyn till den alarmerande klimatforskningen.

Bland dem som kampanjar för högre födelsetal hittar man allianser mellan olikartade grupper: familjer med sikte på många barn, förnekare av klimatrapporter, abortmotståndare, värdekonservativa judar, kristna och muslimer samt Trump-, Putin- och Orbán-anhängare. Bland dem finns de som oroas över den vita rasens utplåning, för det ekonomiska välfärdssamhällets kollaps eller för färre antal kristna i västvärlden. Men ingen av dessa anser att hotet från klimatförändringar bör kopplas samman med befolkningstillväxt. Anar ni ett mönster? Jag ser något djupt patriarkalt. 

De som drabbas av dessa religiösa och politiska aktioner är i första hand barnen, både födda och ofödda. Barn betraktas som nytta, som produkter för att känslomässigt eller ekonomiskt tjäna sina föräldrar eller samhället, som ett kapital att investera i för framtiden. Men vad betyder det att i stället vara ett barn som föds i egen rätt, inte för någon annans skull utan för sin egen? Förändrar svaret inställningen till forskningsrapporter om klimatavtryck och den rätt dystopiska framtidsprognosen?

Susanne Wigorts Yngvesson
professor i etik, Enskilda Högskolan

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Frågan är om problemet är så mycket överbefolkningen i sig som vår levnadsstandard och vår resursanvändning. Det är den vi i första hand kanske bör adressera, då det, som redan konstaterats, finns något djupt problematiskt och gudsfrånvänt i att uppmana unga människor att sluta ta emot barn som en gåva från Gud och istället börja tänka på sina ofödda barn i termer av "miljöproblem" som världen hade varit bättre utan! Det är inte en tanke med Kristusdoft, utan en som vittnar om hopplöshetens ande. Jag tycker det är märkligt av artikelförfattaren att kritisera "motståndarsidans" instrumentella syn på barn, samtidigt som hennes eget resonemang bygger just detta: barn som medel i kampen för att minska utsläppen. En intressantare debatt kanske kommer till stånd när vi helt och hållet utgå från det andliga perspektivet och istället frågor oss: vad händer med människor när vi får leva nära det mysterium som ett nyfött barn är? Det är ytterst få saker som kan lära oss lika mycket om Gud som ett barn.