Just nu diskuteras förhållandena i Visby återigen flitigt i sociala medier, på bloggar och inte minst på våra debattsidor.

Bakgrunden är att tidningen Journalisten för en tid sedan tog upp den mediala bevakningen av Svenska kyrkan. Bland annat avhandlas de artiklar om Visby domkyrkoförsamling som tidningen Dagen publicerade på nyhetsplats våren 2015. En publicering som senare fälldes av Pressens opinionsnämnd.

I den aktuella debatten blir det tydligt att vi i tidningsbranschen inte riktigt lyckats kommunicera till alla hur det pressetiska systemet fungerar och hur regelverket ser ut.

Pressombudsmannen (PO) hjälper enskilda som känner sig utsatta för oförsvarliga publicitetsskador. Pressens opinionsnämnd (PON) överprövar och avgör om en tidning ska frias eller fällas.

Att Dagens Visby-publicering klandrades av PON har framför allt sin grund i att utpekade personer enligt pressetisk praxis har rätt till bemötande. Något som tidningen på ett antal viktiga punkter inte levde upp till. Hela beslutet finns att läsa här. 

Sofia Lilly Jönsson, som skrev huvudtexten men inte alla artiklar, berättar i Journalisten hur utsatt hon känt sig efter PON-fällningen och hur nedsättande epitet använts om henne i offentliga sammanhang.

Här finns en annan, mycket viktig, poäng att göra. Det är alltid tidningen, med ansvarig utgivare i spetsen, som klandras av PON för att ha brutit mot ”god publicistisk sed.” En fällning handlar aldrig någonsin om betygssättning av en enskild reporters insats, utom om tidningens sammanvägda hantering av allt innehåll i frågan.

Om någon efter en fällning i PON offentligt uttalar sig nedsättande om en inblandad reporter, är det alltså inte bara allvarligt och olämpligt i allmänhet. Kritiken är dessutom helt och hållet missriktad.