Att synliggöra unga handlar förstås om att skapa riktlinjer och strukturer, men strukturer förblir tomma om det enskilda mötet uteblir mellan människa och människa. Kyrkan måste söka och finna resurser i sina enskilda medlemmar.Vad kan göras? Ekumeniska utblickar kan inspirera. Hur fungerar ungdomsverksamheter utanför Svenska kyrkan? Vad gör pingst- och missionskyrkan? Katolikerna? I vissa frikyrkor har jag mött en vardagsgemenskap över generationsgränser som är ovanlig i Sverige i dag.

Och franciskanbröderna i Jonsered utanför Göteborg är högst närvarande i samhället, inte minst bland unga. Ett exempel från deras hemsida:
”Broder Mikael, som är civilingenjör … från Linköpings universitet, hjälper gärna till (gratis) med matematik och fysik varje lördag i Jesu hjärtas sal under kapellet i Franciskusgården, i Jonsered.
Läxhjälpen är främst tänkt för ungdomar, gymnasieelever och studenter vid högskola eller universitet som vill ha hjälp med matematik eller fysik, och går till så att eleverna räknar i sina skolböcker, och när de kör fast eller inte förstår någonting så hjälper broder Mikael dem vidare.”

Så enkelt. Evangelium inkarnerat. Jag är säker på att Svenska kyrkan på motsvarande vis kan utveckla en explosion av lokala verksamheter tillsammans med unga.
Dessa unga är inte bara är ett problem utan i högsta grad en tillgång. Ta dem i bruk.
Att vara behövd, att göra nytta, ger bekräftelse oavsett ålder.