Sälj inte din själ för att slippa klimatomställningen!

I sin senaste roman Nattens skola återberättar Karl Ove Knausgård Faustmyten. I centrum finns ett märkligt avtal som verkar friköpa huvudpersonen från sin centrala livslögn och dessutom ge stor framgång. Tills det fruktansvärda priset ska betalas.

Läser man Knausgårds roman ihop med de tidigare delarna i romansviten som inleddes med Morgonstjärnan 2021 ligger det nära till hands att se Faustmyten som en allegori över klimatkrisen och den andliga kris som följer med den. Klimatkrisen orsakas av koldioxid, krisen i talet om den av de lögner vi föredrar tro på om den. Priset blir högt.

”Lita inte på lögner som ’Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel’”, skriver profeten Jeremia. Man misstänker att han skulle varit skeptisk till ett påstående som ”stiftsstyrelsen måste flyga till Rom”. Någon någonstans ljuger för sig själv. Det tar bara två dagar att åka till Rom med tåg. Och hur viktig är den resan egentligen?

Jeremia skulle knappast heller varit imponerad av tanken att kyrkan måste flyga mer för att kunna utföra sina uppgifter. Snarare skulle han påpekat att färre resor är den enda väsentliga klimatåtgärden som främst drabbar kyrkans ledare och beslutsfattare.

Det finns många populära lögner om klimatkrisen och den omställning vi står i. Till exempel att vi kan ställa om utan att vissa näringar och personer drabbas. Det finns inget scenario där dagens flygindustri och köttproduktion kan fortsätta som i dag. Att vi kan rädda civilisationen utan att ”vanligt folk” behöver göra kännbara förändringar är också en bekväm lögn.

En annan lögn är att vi alla är lika skyldiga till klimatkrisen. Den ligger bakom att fokus har hamnat på individers val i stället för strukturella förändringar. Här har kyrkan ofta gått fel och blivit moraliserande i stället för profetisk.

Men en imponerande sak med Svenska kyrkans färdplan för klimatet – där bland annat skrivningen om att antalet flygkilometer ska minska med 50 procent till 2027 finns som biskop Johan Tyrberg ifrågasatt – är att dokumentet är kemiskt fritt från sådana lögner. Tvärtom talar det lite torra dokument verkligen sant om klimatkrisens orsaker, kyrkans del i dem, och vilka förändringar som krävs. Det är motsatsen till skambeläggning och godhetssignalering: det är den nödvändiga förutsättningen för att kyrkan alls ska kunna tala sant om krisen och dess följder.

Inget av detta är enkelt. Jag tog nyligen själv flyget hem på en tjänsteresa. Det gjorde att resan gick att få till, men i efterhand är jag inte säker på om den var så viktig som jag trodde. Det är bra att jag känner så.

Knausgård visar sin skicklighet som författare genom att visa hur livslögnen subtilt förvränger huvudpersonens syn på konst, historia och andra människor. Det är samma fenomen vi ser i den krisande klimatdiskussionen. Lögnerna får oss att tala förbi varandra och käbbla i stället för att komma till sak. Samtalet kortsluts och utsläppen fortsätter öka.

Därför är kyrkans viktigaste uppgift i klimatkrisen att hålla fast vid att det är sanningen som ska befria oss. Det är kyrkans viktigaste bidrag i kampen mot klimatkatastrofen. Utan sanning kommer vi som värld aldrig klara av att samlas kring det som behöver göras. Men för att det ska vara möjligt måste kyrkan se om
sitt eget hus.

Patrik Hagman,  
teolog