Kristi kropp för dig utgiven? Kristi blod för dig utgjutet?

Efter att Engelska kyrkan i februari samlades till sitt kyrkomöte – generalsynoden – där biskopar, präster och lekmän tar ut riktningen för sin kyrka uppstod förvirring. Hade Engelska kyrkan förbjudit glutenfria bröd och alkoholfritt nattvardsvin? Skulle inte glutenallergiker eller den med alkoholproblem längre kunna delta i nattvarden? 

Nej, visade det sig – först efter att ett ­antal medier, såväl kyrkliga som sekulära, hade gått ut och förklarat krig mellan Engelska kyrkan och celiakier. Rubriker som att Engelska kyrkan ”förbjudit” glutenfria alternativ, ”bannat” alkoholfri nattvard och ”ändrat sina riktlinjer” visade sig helt enkelt vara osanna. 

Church of England gick ut med ett pressmeddelande och förklarade att även om det uppstod diskussion om riktlinjerna för nattvard under generalsynoden, hade ingen regel ändrats. Snarare hade man ­bekräftat vad som gällde, och passade på att publicera en lista över det engelska ­Celiakiförbundets godkända oblater.

Fallet, däremot, är att Engelska kyrkan har förtydligat att druvjuicen ska vara fermenterad och nattvardsoblaterna bakat på vete. Det går att erbjuda med såpass låga halter av gluten och alkohol att också de allra flesta som inte kan konsumera någondera kan ta emot nattvardsgåvorna. 

I Kyrkans Tidnings podcast Makten och härligheten medverkade biskop Erik Eckerdal för att kommentera begreppsförvirringen. Han menar att det kan finnas skäl att förtydliga riktlinjerna för nattvarden också i Svenska kyrkan.

Biskopsbrevet om nattvarden från år 2020 råder till både alkoholhaltigt och ­alkoholfritt vin vid samma tillfälle, om så är möjligt. Ändå har det i många mäss­firande sammanhang gjorts till norm att endast erbjuda alkoholfritt vin. 

I biskopsbrevet påstås att det inte ska ges någon ”avgörande teologisk betydelse åt till exempel att brödet måste vara osyrat eller av ett visst sädesslag, eller att vinet måste ha en vissalkoholhalt. Det är ange­läget att  nattvarden görs tillgänglig för alla döpta som vill ta emot den och att vi därför tar hänsyn till människors olika behov”. 

Frågan om vad det är att inkludera människor i församlingens och nattvardens gemenskap är inte så enkel som det först kan verka, menar däremot Erik Eckerdal i podden. Människor behöver inkluderas i nattvardens gemenskap, men djupast sett uppstår den därför att den nattvard de tar emot är Kristi kropp och blod. 

Alla är inte överens om att det kräver att vinet fermenterats och brödet innehåller vete, men för detta finns starka teologiska argument. En sådan diskussion får inte utebli därför att den anses exkluderande eller förlegad, i synnerhet inte som systerkyrkor förtydligar vad som utgör nattvardens materiella element. 

År 2016 uppmanade också Finlands lutherska biskopar att församlingarna använder oblater bakade på vete. Då hade normen blivit att församlingar endast erbjuder glutenfria bröd efter begäran av det finska Celiakiförbundet.

Det är inte bara önskvärt, menade biskoparna, eftersom bröd bakat på vete är en viktig del av kyrkans tradition. Fortfarande säljs och används bröd både med och utan vete i finländska nattvardsfiranden. Det räcker alltså inte med rekommendationer från ovan för att bilda prästerlig opinion. 

Nattvardsbruket är nämligen prov på en fråga där kyrkohistorisk auktoritet, ekumeniska överenskommelser och teologisk teori och praxis ställs emot ett pastoralt lösningsorienterat förhållningssätt som, om det står ovan andra, teologiska perspektiv, urvattnar grundfrågan. 

I Sverige beslutar varje kyrkoherde över vilket bröd och vin som delas ut i nattvarden. För oblater finns en rad svenska tillverkare och återförsäljare som förser församlingarna med glutenfria alternativ:

Skåne stadsmission bakar på potatismjöl, rismjöl, majsmjöl, ­bovetemjöl och vatten. Ersta oblatbageri på vatten, potatisstärkelse, majsmöl, rismjöl och guarkärnmjöl. Bageriet ska ha bytt recept och bakade tidigare glutenfria oblater också med vetestärkelse. Arken säljer oblater från det polska oblatbageriet ­Dabrowsky som är gjorda på glutenfri ­vetestärkelse.

Nattvardsbruket i Svenska kyrkan kräver ingen uniformitet, menar biskoparna i sitt biskopsbrev. Men kanske behövs ändå en gemensam syn på vad som är norm och vad som är undantag, samt vad Kristi närvaro i nattvarden innebär för förståelsen av nattvardens ofrånkomligen grundläggande materialitet?

Senast förra veckan uppkom på ett kyrkkaffe där jag befann mig frågan om Svenska kyrkan tror att det är Kristi kropp och blod som delas ut i nattvarden. Ja, menade jag – medveten om att inte alla präster tror sig behöva försvara en sådan hållning. Det påstås ibland felaktigt, också från svenskkyrkliga präster har jag märkt, att lutheraner inte tror att brödet och vinet är Kristi kropp och blod. 

Så jag uppmanade den nykristna kaffe­drickaren mittemot mig: Håll utkik ­efter när prästen håller den vita duken som brödet har legat på ovanför kalken innan hon eller han dricker upp det överblivna vinet. Det är för att ingen enda liten del av Kristi kropp ska hanteras ovarsamt och spillas ut.

Den vördnad som manifesterar sig i det ögonblicket är något av det vackraste jag vet med nattvarden. Och även präster som menar att det går att ”förstå nattvarden symboliskt” behöver komma ihåg att det grekiska ordet för symbol betyder att något blir närvarande. Det betyder inte att nattvarden firas i stället för den sista måltiden eller i stället för en närvarande Kristus. 

Det betyder att han är där.