Å ANDRA SIDAN Vilka är bäst lämpade att fylla kyrkan med framtidstro? Det är precis den frågan kyrkovalet besvarar.
Demokrati må vara föränderligt och vad vi menar egentligen med ordet, det behöver vi prata om – varje dag inför valet i september borde vi filura med någon ny person och ta in nya perspektiv. Vad är demokrati och hur vill vi använda den på ett klokt sätt?
Men inte innebär föränderligheten att vi borde definiera annorlunda vad demokrati är än i andra sammanhang. Skulle vi skilja på demokrati i vår kyrka, förening och till exempel skola… Nej, det vore väl den största dumheten.
Folkrörelserna och folkkyrkan ska vi vara stolta över. Demokrati innebär bland annat att vi tillsammans bestämmer oss för hur vi vill ha det, att det är vi som för Svenska kyrkan framåt. Att de personer som blir valda får ett ansvar och att vi litar på dem att förvalta och utveckla sina respektive ansvarsområden tills de ställer upp för ett nytt val och testar sitt förtroende.
Frågan om vem vi vill se i förtroendevalda positioner kan
däremot inte bygga på skräckfyllda föreställningar om politikerpampar som trampar in över evangeliet och kör sitt eget sekulära fartlopp. Så varför återkommer denna nidbild om och om igen?
I mätningar växer missnöjet mot förtroendevalda överallt, särskilt lokalt, vill vi ha det så? Vill vi spä på det? Kandidaterna kanske syns för lite? Argumentera schysst! Uppmaningen om att synliggöra viljan framåt gäller alla våra nomineringsgrupper. Våga se utanför de vanliga väljarna, våga gå till val.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR