En reservation som gav besked. Ett biskopsmöte som tog bladet från munnen. En Kyrkoordning som ska revideras. Spännande dagar framför oss.
Härnösanddomprosten Kent Nordins inlaga är faktiskt rätt skakande. Han skriver att stiftsstyrelsen ämnar säga upp sin biskop trots att ”inga skriftliga underlag” finns i ärendet, samt att ”inga arbetsrättsliga skäl presenteras för stiftsstyrelsen inför beslutet”. Dessutom är Nordin tydlig med att beslutet ”bryter mot KO:s skrivning och djupare underliggande förståelse vad en episkopal kyrka innebär”.
Tack vare domprostens reservation tydliggörs att stiftsstyrelsens eget uttalande, där man försäkrar att ”beslutet inte riktar sig mot eller vill underminera biskopsfunktionens ställning”, bara är tomt prat. Härnösandsaffären må vara fylld av infekterade personstridigheter såsom arbetsplatskonflikter tenderar att vara – men motsättningen blev principiell och teologisk såsom den kom att hanteras. Och stiftsstyrelsen visste exakt vad den gjorde.
Därför är biskopsmötets gemensamma uttalande den 8 oktober efterlängtat och hoppfullt. Yttrandet innehåller det som många i debatten har efterlyst (se t ex KT 40/2020). Dels är det tydligt att man inser allvaret: situationen i Härnösand är inte i första hand personlig eller lokal, utan en konstitutionell kris som är ”problematisk för hela Svenska kyrkan”. Dessutom bedömer man att problematiken är av sådan art det har ”blivit tydligt att vi i framtiden behöver en annan ordning”, och med anledning av vad som sker är ”en översyn av vår kyrkoordning nödvändig”.
Biskoparna öppnar alltså för att förändra Kyrkoordningen. De skriver till och med att kyrkoordningen ”räknar med ett dubbelt ansvarsutkrävande”. Nu gör ju inte Kyrkoordningen det – utan talar uteslutande om det gemensamma ansvaret vilket kan vara en del av problemet (se KT 41/2020) – men kanske vittnar biskoparnas skrivning om att det gamla språkbruket kan få plats i en ny skrivelse. Det vore önskvärt. Många har talat länge om ämbetslinjens försvagning inom Svenska kyrkan.
Det är inte otänkbart att frågans magnitud inledningsvis missbedömdes. Man får det intrycket i ärkebiskop Antje Jackeléns korthuggna svar inför bokmässan, där hon sa att varken Läronämnden skulle beröras av konflikten eller att den hade några ekumeniska implikationer (KT 28/9). I biskoparnas gemensamma skrivelse har uppenbarligen en förflyttning skett och såväl ekumeniken som teologin lyfts fram, vilket är välkommet.
Nu blir det spännande att följa händelseutvecklingen. I det korta perspektivet att se om ryktet stämmer, att stiftsfullmäktige i Härnösand kan tänkas rikta ett misstroende mot styrelsen. Tänk om biskop Eva Nordung Byström kan finna kraften att sitta kvar. Med en ny styrelse vore det kanske möjligt. Det skulle vara viktigt inte minst utifrån det starka stöd som biskopen uppenbarligen har bland dem i vigningstjänsten i stiftet.
I det längre perspektivet är det viktigt att denna revidering av Kyrkoordningen som biskoparna nu initierar inte hamnar i långbänk. Lundabiskopen Johan Tyrberg är något kryptisk i sin tidsprognos om när en motion i ärendet kan komma: ”Det är inget som vi drar ur rockärmen på en höft” (KT 9/10). Men situationen är sådan att motionsvägen är för långsam. Det enda rimliga är att kyrkostyrelsen, såsom kyrkomötets verkställande organ, skyndsamt tar fram en skrivelse om ändringar i kyrkoordningen avseende anställningsformerna för biskoparna. Denna behöver ligga på kyrkomötets bord redan nästa år.
Ta då också chansen att utreda prästernas, eller åtminstone kyrkoherdarnas, anställning. Dessa frågor är ju inte nya utan många har efterlyst en sådan revidering i flera år, till och med Torgny Larsson (S) som var en av arkitekterna bakom nuvarande ordning (KT 16/5 2019).
Och – varför inte? – tillsätt en utredning som tydliggör de förtroendevaldas roll. För det kan ju inte vara tänkt så här att kyrkans förtroendevalda avsätter valda och vigda biskopar utan sakskäl, skriftlig dokumentation och i strid med kyrkans identitet och väsen? Det är nog inte bara domprost Nordin som reserverar sig mot den typen av arbetsrätt.
Det är fortsatt skarpt läge och upp till samtliga nomineringsgrupper att bekänna färg.
Jonas Eek
I det längre perspektivet är det viktigt att denna revidering av Kyrkoordningen som biskoparna nu initierar inte hamnar i långbänk
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.