Frågorna som engagerade mest under året som gick

Kyrkans Tidning är förmodligen det ­viktigaste opinionsforumet inom Svenska kyrkan och här i årets första ledare ser vi tillbaka på vilka frågor som verkar ha engagerat flest läsare under 2023, åtminstone om vi utgår från statistiken på kyrkanstidning.se. Det är förvisso ett trubbigt mått, som bland annat påverkas av vilka artiklar som har delats i sociala medier och därför fått extra stor spridning, men ger oss ändå en fingervisning om intresset.

Till att börja med har det uppenbarligen funnits åsikter om präster. Fanny Willman menade i en gästledare att det är viktigt att blivande präster inte tar med sig obearbetade egna kriser in i ämbetet och Kalle Lundahl ifrågasatte det faktum att prästkandidater som får nej i ett stift måste vänta fem år innan de kan få chansen där eller i ett annat stift. En närliggande fråga är också den som organiststudenten Noa Edwardsson väckte om att medarbetare i kyrkan borde sätta det långsiktiga arbetet i en församling före det egna intresset av att byta tjänst.

Till de mest lästa debattartiklarna hör också en av prästen Karolina Tängmark Roos, som kritiserade det faktum att stats­minister Ulf Kristerssons hustru Birgitta Ed bar prästkrage under vårens Nato-toppmöte, vilket är en intressant fråga kring både prästidentitet och religionens plats i offentligheten. Samma frågeställning dök nyligen också upp vid Nobelmiddagen och lär fortsätta göra det även framöver.

En annan som fick kritik var Visby stifts biskop Erik Eckerdal, som anmäldes till biskoparnas ansvarsnämnd för att han ­avvek från kyrkohandboken på två punkter i samband med att kyrkomötet firade mässa i Uppsala domkyrka. Ledamoten Marcus Romedahl tog dock biskopen i försvar på tidningens debattsidor och tackade i stället honom. Den intressanta frågan här är vad som är marginellt och vad som signalerar solidaritet med kyrkans ordningar och frågan lär återkomma när ­ansvarsnämnden säger sitt.

Vid kyrkomötet debatterades också på nytt frågan om hur kyrkan ska hantera präster som inte vill viga samkönade par. Susanne Wigorts Yngvesson poängterade i en gästledare vikten av att ha tillit snarare än förbud i de fallen, vilket är såväl biskopsmötets som denna ledarsidas hållning också sedan tidigare. I osäkra tider är det lätt att sträva efter ökad kontroll, men då blir också just frågan om tillit desto viktigare att försöka värna.

Barn, vuxna och gudstjänst är ett annat ämne som har dykt upp i två av årets mest lästa opinionstexter. Dels menade prästen Carl Sjösvärd Birger i en debattartikel att anpassningar av gudstjänster för barn inte är rätt väg att gå, utan att ­grundproblemet är att varken barnen eller deras ­föräldrar har en kristen tro med sig in i sammanhanget. I ytterligare en gästledare av Fanny Willman argumenterade hon att denna typ av gudstjänster saknar ett ordentligt tilltal till de vuxna som också sitter där. Här är de intressanta frågorna avvägningen mellan olika gruppers behov och hur trons pedagogik ska utformas på bästa sätt.

Ytterligare en av de mest lästa debattartiklarna skrevs i början av året av prästen och religionssociologen Lena Löwendahl Kjellström, som menade att det är dags att utvärdera storpastoraten, med anledning av de mångåriga problemen i Svenska kyrkans största pastorat i Malmö. Frågan har sedan kommit upp med jämna mellanrum på både debattsidor och i ledare, däribland av undertecknad.

Åsikterna om tillståndet i Malmö går uppenbarligen isär och de har en självklar plats i Kyrkans Tidning som en del av det offentliga samtalet. Samtidigt kan vi hoppas att det också finns utrymme för samma typ av samtal på hemmaplan, där de i högsta grad hör hemma. Frågan om hur Svenska kyrkans församlingar ska organiseras – i stora pastorat eller inte – är sedan en angelägenhet för hela kyrkan och något vi lär fortsätta behöva resonera kring också under det nya året.

Till sist kan vi konstatera att förra årets mest lästa ledare av tidningens ­tidigare opinionschef Jonas Eek handlade om ett avsnitt av SVT:s satirprogram Svenska ­nyheter, där Svenska kyrkan enligt honom fick ta emot ett par träffsäkra gliringar. Sanningen är inte alltid bekväm, men därför är också det fria samtalet i ett sammanhang som Kyrkans Tidning desto viktigare, för att Svenska kyrkan ska kunna hålla sig vid så sunda vätskor som möjligt.