Antje Jackelén har det som krävs för uppgiften, skriver Kyrkans Tidnings ledarskribent Fredrik Modéus.
Svenska kyrkan har fått en ny ärkebiskop. Vid dagens val fick Antje Jackelén över hälften av alla röster. Valresultatet är att beteckna som en jordskredsseger. Någon andra valomgång blir det alltså inte. Antje Jackelén har det som krävs för uppgiften.
Rika lärdomar från kyrkligt liv i olika kontexter, teologisk tyngd och akademiska meriter. Jackelén har de för ärkebiskopsstolen viktiga internationella erfarenheterna och rör sig vant i flera språkliga kontexter. Under det gångna året har hon utsetts till Skånes mest inflytelserika opinionsbildare. Allt detta både ska, bör och kommer hon att förvalta i
rollen som ärkebiskop.
Sedan en tid har den inomkyrkliga debatten handlat om vem som bäst lämpar sig att efterträda Anders Wejryd. Kriterierna har varit många och kravprofilens konturer har getts skarpa drag. Det är bra. Kraven på både biskopar och ärkebiskop ska vara höga. När vi nu ser framåt har ärkebiskop Jackelén svåra utmaningar framför sig.
Uppgiften ska granskas kritiskt.
Processen så här långt har sett ut som vanligt: en övermänniska skulle letas fram, en biskopsfantom som kan jonglera med tusen teologiska käglor, medial så det skvätter
om det och med mirakulös förmåga att arbeta dygnet runt. Kanske kan det vara viktigt att just i denna stund påminna om att Antje Jackelén är människa först, kristen sedan, ärkebiskop ”on top of it”. Därför kommer förbönen för ärkebiskopen först. Och för hennes uppgift att ena kyrkan. Välkommen Antje Jackelén!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR