Måtte fler än Gud höra ärkebiskopens bön

Redan 2023 larmade kriminologen Ardavan Koshnood vid Lunds Universitet, att Sverige näst efter Mexiko var det land i världen som drabbas av flest sprängdåd. 130 på ett år (!). Särskilt i förhållande till storlek och befolkning.

Att ligga tvåa efter ett land som har djupgående problem med knarkkarteller och gängvåld är inte särskilt smickrande. Då handlade det endast om sprängdåd, inte om skjutningar med mera.

Så hur ser trenden ut? Inte många lär ha missat att det bara under januari skett 32 sprängdåd i landet. Alltså fler än ett per dag, en trend som om den håller i sig skulle ge 2025 ett nytt mörkt rekord på 384 sprängdåd.

Kö för att få spränga

Flera medier rapporterar också att unga människor köar för att få utföra dem, så vi är in for a ride, som de säger på andra sidan Atlanten.

Det är lika bra att säga det rätt ut: Sveriges problem med gängkriminalitet håller på att glida oss helt ur händerna. Senaste åren rapporteras allt mer intensivt om hur hela orter och samhällen hamnar i klorna på mörkermän. 

Som kräver skyddsavgifter av restauranger, hotar näringsidkare till livet, och tjänar pengar på en växande misär.

Det här är minst sagt oroande, och ger en tung air av hopplöshet på ens axlar.

Bön tarvar handling

Inte undra på att ärkebiskop Martin Modéus i sin krönika i Dagens Industri, avslutar med en bön för det tillstånd Sverige hamnat i:

"Gud, vi vänder oss till dig i sorg och bestörtning över den våldsvåg som vi ser i vårt land. Vi ber för alla som har drabbats av sprängningar och skjutningar. Gud, i din nåd, förb arma dig över oss. Du ser vår rädsla, ilska och oro.

Vi ber om modet att stå stadigt och förmåga att se klart. Vi ber för politiker och rättsvårdande myndigheter, om vishet och uthållighet till alla som arbetar med att försvara samhället mot det brutala våldet.

Gud, hjälp oss att stå stadigt i en orolig tid."

Jag stämmer in i den.

Men bön tarvar också handling hos den som har möjlighet att agera. Här har det ännu starka civilsamhället en möjlighet. Vi måste aktivera det goda gängsverige om du så vill.

Här, bland de goda gängen, finns föreningar, folkbildning och kyrkor representerade.

Dessa förkroppsligar den kristna idén om att inte löna ont med ont utan istället verka för gott, att ge alternativa vägar fram för den som söker gemenskaper och samhörighet. Det är en del av samhället som också är öppen för alla – oavsett bakgrund.

Samhällets svar

Att stagnerat eller minskat statligt stöd till studieförbund, folkhögskolor, biståndsarbete och flera andra för folkrörelse-Sverige negativa beslut kommer samtidigt som Sverige ser en ökad våldsspiral, är därför förödande.

Visst kan det ligga något i regeringens sena men nya linje om en mer offensiv kriminalpolitik. Men i mycket missar den också målet.

Vägen framåt måste också innehålla en offensiv förebyggande politik. Som inkluderar bättre förutsättningar för såväl civilsamhälle som grundläggande utbildningsinstutitioner.

Det har flera gånger visat sig att det förebyggande arbetet mot kriminalitet, nämligen är en betydlig vinst inte bara för den enskilde, utan för hela samhällskroppen. 

Smäller högre

Här finns en annan typ av sprängkraft att bidra med. En som, det är min övertygelse, kan smälla högre än kriminell dynamit på sikt.

Jag dristar mig därför att lägga till någon mening i ärkebiskopens välformulerade bön:

...Gud hjälp oss att samtidigt som vi ber för våra politiker, också uppmana dem att skapa en långsiktig plan för att rädda unga från att dras in i kriminalitet. Må de goda krafter som redan finns i landet involveras tydligare.

Amen.