Även från oväntat håll har kyrkan mycket att lära

Kyrkan är kyrka och inget annat. Det finns därför drag och villkor som är typiska för kyrkan och inte självklart gäller andra gemenskaper. Men det hindrar inte att kyrkan kan inspireras och lära av andra organisationer, utan att göra våld på sin särskilda karaktäristik.

Svenska kyrkans historia präglas av att ha haft monopolställning, nästan som ett statligt salighetsverk. Inte alldeles olikt Systembolaget med andra ord – ett statligt monopol som erbjuder salighet utifrån andra premisser. I min ungdom fanns inget mossigare än Systembolaget. I EG-debatten – det hette så innan den Europeiska Gemenskapen blev union 1993 – var Systemet en rest av det gamla förbuds- och DDR-Sverige.

Därför är det intressant att i analysföretaget Nordic Brands årliga Anseendebarometern, som mäter allmänhetens attityder till olika varumärken, notera att Systembolaget hamnar i topp. Efter att 15 000 svenskar i åldrarna 18–74 år har svarat får Systembolaget ett ”exemplariskt anseende” (GP, 2019-05-18).

Svenska kyrkans historia präglas av att ha haft monopolställning, nästan som ett statligt salighetsverk. Inte alldeles olikt Systembolaget med andra ord – ett statligt monopol som erbjuder salighet utifrån andra premisser.

Nordic Brand menar att Systembolaget har löst det komplicerade uppdraget man har genom lyckosam kommunikation, som upplevs som ärlig och äkta, och en god tjänstleverans. Därmed har man ”gått från att vara ett kraftigt ifrågasatt monopol till att vara landets högst ansedda företag”. Systembolaget själva förklarar framgången med ärlighet, kunnig och engagerad personal som signalerar ansvar och omsorg.

Det finns inget som säger att Svenska kyrkan inte skulle kunna göra en liknande resa. Likheterna är flera. Kyrkans kommunikativa framgångar må visserligen variera. Men också kyrkan har kunnig och engagerad personal på de allra flesta håll, som tar ansvar, visar omsorg och utstrålar ärlighet i sina ofta komplicerade uppdrag. Dessutom har kyrkan – precis som Systembolaget – en lokal närvaro.

Längst ner i botten på Nordic Brands lista över ansedda varumärken finns SJ. Det är egentligen obegripligt att ett så hållbart företag som SJ misslyckas rida på den klimathajp som just nu råder. Som veckopendlare vet jag att det beror på skakig tjänsteleverans och en avreglering som innebär att helheten är svår att överblicka och utkräva ansvar för. Men kanske kan det också bero på alla ödsliga stationshus – inte ens i rätt stora samhällen finns någon från SJ att uppbringa – som signalerar frånvaro och avstånd? Och i så fall – vad lär kyrkan av det?

Jonas Eek