Förvirring vändes i glädje när strejken blåstes av

På tisdagskvällen meddelades att strejken, som utbröt lagom till första maj, var avblåst. Det var första gången det strejkades i Svenska kyrkans historia, men adjektivet ”historisk” fick också sällskap av ”förvirrande”, åtminstone i arbetsplatskonfliktens inledning.

Båda parterna ­verkade osäkra på mycket. ”Jag kan tycka att går man ut i strejk ska man nästan veta svart på vitt vad det är man strejkar för”, sa en arbetstagare till Kyrkans ­Tidning förra veckan.

Arbetsgivarsidan var också frågande. ”Fortsatt är det inte riktigt klarlagt vad som kommer att hända här”, sa en kyrkoherde och fortsatte: ”De anställda förstår inte heller vad som gäller, och inte riktigt vad konflikten gäller heller”.

Också på en högre nivå rådde viss oklarhet. Inför konflikten hade en rad förtroendevalda socialdemokrater, genom en debattartikel i tidningen Arbetet (19/4), uttalat sitt stöd för arbetstagarna. Artikeln var underskriven av bland andra Wanja Lundby-Wedin och Margareta Winberg som kyrkorådsordföranden i sina respektive hemförsamlingar.

Nu gick de i klinch med den arbetsgivarorganisation som leds av en av deras partikamrater och som de rimligen borde stå nära såsom lokala arbets­givare. Utöver det sitter både Lundby-Wedin och Winberg som ledamöter i kyrkostyrelsen som i kyrkans sammanhang kan betraktas som regeringens motsvarighet. Det blir rätt många stolar att sitta på samtidigt och bidrog måhända till otydligheten.

Förvirrande eller inte är det glädjande att konflikten inte blev långvarig. Våren och sommaren innebär mängder av dop och vigslar och efter två säsonger av pandemibegränsningar är trycket på och längtan efter kyrkan stort. Då hade varit olyckligt om en konflikt av detta slag skulle ­ställa till begränsningar i fråga om kyrkans ­öppenhet och tillgänglighet.