Mellanrummen byggdes först i domkyrkans nya stadsdel

I utkanten av Lund växer stadsdelen Brunnshög fram i kommunens regi. Lunds domkyrka är med och exploaterar på delar av sin egen mark i området. Men kyrkan har valt ett unikt grepp och en annan ingång än att börja bygga bostäder. Nämligen med det som är mellanrummet i ett bostadsområde. 

Nu är det två år sedan den första permanenta byggnationen Hage i Råängen i den nya stadsdelen invigdes. Ännu är det bara Hage som är färdigställt på området. Den stora tegelmuren med det rustika bordet är iögonfallande mitt i ängs- och åkermark. Men när bostadshus och andra byggnader kommit på plats är Hage snarare menat som ett mellanrum. 

– Vi hade ett seminarium om hur man kan uppfatta himmelriket. Det landade i stillhet, öppenhet och en plats utan intryck. Det samtalet förde oss vidare in på vad som är viktigt i en stadsdel och många poängterade mellanrummet, det som inte är ockuperat eller någon äger. Det som i många stadsdelar är planerat i efterhand, berättar domkyrkokaplan Lena Sjöstrand, en av de drivande i konst- och arkitekturprogrammet.

Heaven is a place where nothing ever happens

Det som väckte samtalet var ett konstverk av Nathan Coley som sattes upp 2017 utanför domkyrkan. I neontext stod: Heaven is a place where nothing ever happens och många trodde att det var en provokation riktad mot kyrkan. Men beställare var domkyrkan och samtalet kring himlen väcktes. En självklarhet växte fram: Att börja med mellanrummet och ett konstverk också på Råängen. 

Domkyrkan samverkar med White arkitekter som är vana att arbeta med värdebaserad stadsplanering. Att bygga stad med utgångspunkt i katedralens värderingar är också intentionen för Råängen.

För att gestalta det första som skulle byggas i området kontaktade Domkyrkan de norska arkitekterna Brendeland & Kristoffersen. Metoden var inte att komma med en färdig beskrivning utan att istället ställa frågor och arbeta med dem tillsammans med arkitekterna. Arkitekterna tyckte också att det sättet att jobba på lät intressant och befriande, att det inte var helt säkert hur slutresultatet skulle bli och att saker kunde hända längs vägen.

Att ha den här utgångspunkten kan uppfattas som flummigt, säger Lena Sjöstrand, men i planeringsskedet var det en tillgång.

– Men när vi ska knyta till oss utvecklare och byggare blir det så klart viktigt att kunna berätta om inriktningen så att vi har något att pröva det som händer emot. 

Varför är det viktigt att inte ha en klar slutbild?

– En aspekt är att detta är ett projekt som domkyrkan inte gjort förut, så ur vår synpunkt är det ett utforskande. En annan mer övergripande nivå är att det ligger i trons och teologins inriktning, att där finns något ofullbordat. Anden kan sägas representera detta.

2021 stod Hage klart och besöks av människor som vill ha till exempel barndop, fest eller bara vara där.

Förra året vann Hage Lunds stadsbyggnadspris. Och i våras var Hage nominerat bland fyra andra arkitekturprojekt till det prestigefyllda Kasper Salin-priset. 

Besökare störs inte

När Kyrkans Tidning besöker Hage är det en ruggig, lite kylig sommardag. Under taket längs en av kortsidans väggar sitter en kvinna med luva uppdragen och hälsar vänligt. Hon sitter där under hela besöket och verkar inte störas eller tycka att hon själv stör. Kanske mediterar hon.

– Det är helt rätt! Jag tycker bilden av kvinnan blir symbolisk för vad vi önskar platsen ska vara. Fast vi är här och fotograferar och kan uppfattas göra något viktigt, har hon inte berörts av det och gått härifrån. Jag kommer bära med mig bilden av kvinnan med kapuschongen som tyckte hon hade rätt att vara där, säger Lena Sjöstrand. 

Nästa steg i projektet med Råängen är Torn och Hörn som kommer bli två hus med ett rörligare och mer aktivt torg i förlängningen av Hage. Kanske etableras en restaurang i något av husen och kopplas ihop med det rustika bordet, eller små verkstäder som kan nyttjas av både boende i området och andra. 

Lena Sjöstrand berättar att i visionen betonas gemenskap. 

Bygga communitys

– Vi gillar tanken med att bygga communitys. Ett exempel är den tvättstuga som är ritad några våningar upp i Torn. Det kanske inte blir så för det är ganska oekonomiskt, men det är en tanke om att skapa naturliga möten.

Tvättstugan är tänkt att ha arbetsplatser, plats för barn och vara placerad där boende ofta rör sig. Istället för att ha tvättstugan undanskuffad nere i källaren med tvättider som måste passas på sekunden. 

– Det är en helt omvänd bild av hur våra tvättstugor vanligtvis ser ut. 

Är det viktigt att tänka nytt?

– Kanske inte nödvändigtvis om det funkar och snarare ska förvaltas. Men gemenskap i ett hem har ju en koppling till ett gammalt sätt att bo. Att skapa en flexibilitet där man till exempel inte tvingas flytta så fort första barnet kommer och att man därmed kan bo flera generationer i samma område, säger Lena Sjöstrand.

Bostäderna planeras vara färdiga 2027, ett datum som flyttats fram två år på grund av inflation och pandemi. Men tid är ett begrepp som sätts i perspektiv till domkyrkans 900-åriga historia.

– Vi behöver inte tänka en 25-årsperiod. Kanske inte 900 år, men det finns en långsiktighet i kontexten. Det handlar om cathedral thinking, att planera för en framtid som man vet att man inte är del av.