”Jag gillar att studera kyrkohandboken”

Hur blev du kyrkvärd?

– Jag gick på en anpassad skola, och där var det en person som surrade om Gålölägret – ett konfirmationsläger för de med eller utan funktionsnedsättning. Jag själv har en intellektuell funktionsnedsättning och asperger. På Gålölägret är det mindre grupper, med många ledare och mycket stöd som ska bli bra för alla som går där.

– Sedan gick jag en ledarutbildning. Då frågade Gunilla Lindén, som är kyrkoherde i Högalids församling: ”Skulle du vilja bli kyrkvärd, du som gillar texter?” Jag blev chockad och svarade: ”Jättegärna!”

Vad är roligast med uppdraget?

– Det är att få representera församlingen och att ta emot folk. Och det allra roligaste är att få läsa bibeltexter. Jag tycker också att det är jättekul att dela ut nattvard, läsa tackbön och att göra i ordning och dela ut psalmböcker.

– Jag är noga med att klä mig fint i skjorta, kavaj och jeans – och kostym vid vissa tillfällen.

Varför är läsningen så rolig?

– Jag får lära mig många nya och svåra ord, som jag får jobba lite grann med. Jag brukar ta hjälp av min mamma eller prästen som ska tjänstgöra, och klistra in ord i Google Translate. Ett exempel är namnet Quirinius som jag jobbade mycket med när jag skulle läsa julevangeliet: till slut sitter det.

Vad är det svåraste med uppdraget?

– Det är att hälsa välkommen. Det är otäckt. Jag vill helst ha allt på papper och inte behöva improvisera. Det är många som tycker att det är jobbigt med improvisation. Men jag försöker i alla fall.

Vad ser ni kyrkvärdar i församlingen som den största utmaningen?

– Att det behöver komma in fler nya människor, särskilt unga. Vi har så många ledare i ungdomsgrupperna och i konfirmationsgrupperna. Man kanske kan peppa dem att bli kyrkvärdar?

Vad är det stora samtalsämnet just nu?

– Om hur vi ska ta emot folk. Var de ska sitta och hur de ska göra så att de känner sig trygga. Vi har haft utbildningar i hur vi kan hjälpa även ovana besökare. Om det är lovsången, då reser vi kyrkvärdar oss upp – då vet alla att nu ska vi stå upp. Jag brukar också visa med handen: ”Varsågoda att stå upp.”

– Jag önskade mig en kyrkohandbok i födelsedagspresent, eftersom den är mycket bättre än de små agendor som delas ut inför gudstjänsterna. Och förra året fick den av min mormor, vilket jag blev så glad över. Jag gillar att studera kyrkohandboken. I år fick jag en egen psalmbok, en fin i skinn med mitt namn tryckt på den – det var kul.

Ivar Agvald lägger till att han fick epilepsi för några år sedan.

– Det var osäkert om jag kunde fortsätta som kyrkvärd, att jag inte skulle orka. Så jag tog en lång paus från det.

Vad gör du utöver att vara kyrkvärd?

– Jag jobbar på Skansen som parkskötare. Det är en daglig verksamhet, fyra gånger i veckan. Sedan går jag på kristen djupmeditation i Markuskyrkan som leds av prästen Patrik Ehrman. Det är jätteskönt och väldigt avslappande.

Du är också ringare i ett klockarlag i Markuskyrkan sedan i januari. Hur började du med det?

– Jag blev tillfrågad och jag tackade ja. Vi är fem i varje lag. Det är kul att ringa i klockor och stå och veva. Det är mycket elektriska ringningar nu så det är viktigt att de manuella klockringningarna behålls. Turister blir imponerande att vi har ringarlagen.

Vad gör du just nu?

– Jag har nyligen haft semester och varit på landet. Vårt ställe ligger i Övre Svartlå utanför Boden. Vi har ett gammalt mejeri där som bara var ett skal och som vi rustade upp helt och hållet.