- Julafton är ändå den dag på året som människor känner sig som mest ensamma. Mycket handlar om att få känna att man har ett sammanhang att få komma till, att få fira jul och känna att man är en del av någonting.
Diakonen Anna-Stina Lind berättar att Luleå domkyrkoförsamling anordnar ett julfirande på julafton. Det har plats för 80 personer.
- Jag skulle kunna fylla de platserna tredubbelt utan problem. Det är flera som inte kommer att få plats som skulle behöva vara med. Fattigdomen är spridd, men i det här sammanhanget handlar det om något annat.
"Jag tror alla behöver samtal"
Om ensamheten har ökat eller om det har blivit vanligare att prata om den är svårt att säga men det är den grupp som Anna-Stina Lind kallar för ”daglediga” som vanligtvis upplever ensamhet.
- Det är de som inte har familj eller jobb. Men det är även väldigt många som har familj och är mitt uppe i livet som känner ensamhet. Det är där jag menar att det blivit mer legitimt att säga att man är ensam. Trots att man har familj och springer på fotbollsträningar känner man sig ensam för att man inte har ett större sammanhang.
Hon skulle önska att tröskeln att söka samtalsstöd skulle bli lägre och att fler skulle ta steget.
- Jag tror att alla människor behöver samtal och mår bra av det någon gång. Det finns alltid saker som behöver sägas högt i rummet för att få andra perspektiv.
Hoppas att arbetet ska ge ringar på vattnet
Anna-Stinas erfarenhet är att den yngre generationen ofta väntar med att söka stöd tills man mår riktigt dåligt.
- Jag skulle önska att folk vore mer modiga, precis som att man tar en massage eller går till gymmet, skulle man kunna ta ett samtal och prata med någon. Det är sunt. Man behöver inte ha en livskris eller ett jättestort problem.
Anna-Stina Lind berättar att hennes förhoppning är att arbetet mot ensamheten ska sprida sig som ringar på vattnet.
- Jag är ju också deras vän men jag kan ju inte vara allas vän. Mitt uppdrag är också att se till att människor hittar vägar att träffa andra människor . Särskilt under jul uppmuntrar vi andra att engagera sig och hjälpa varandra.
Ensamheten extremt utbredd
För den som inte kan fira julafton med kyrkan finns det en hel del andra aktiviteter under helgerna.
- Vi har julklappsinslamling och julklappsutdelning. Vi har många bazarer och marknader som samlar in pengar som går direkt till diakonin eller kyrkans hjälporganisationer. Där engagerar vi människor att vara med och hjälpa till ideellt. Framförallt har vi våra gemskapsverksamheter: grupper, kaféer, öppna verksamheter där alla är välkomna. Det är låg tröskel, högt i tak och vida portar.
I de verksamheterna märker hon att människor bjuder in och ser efter varandra. Om någon saknas så hör man av sig. Besökarna är måna om varandra, ser till att ingen blir utanför och sittandes ensam. De flesta vill vara en del av gemenskapsskapandet.
- Ensamheten är så extremt utbredd, mer än man egentligen förstår. Då är det helt fantastiskt att kunna ha den öppna verksamheten där folk bara kan vara. Det kan vara så att man kommer hit, bara sitter tyst och lyssnar flera gånger innan man vågar ta kontakt med någon. Men det ger en känsla av ett sammanhang och att det uppmärksammas om man saknas.
