Kom igen nu regeringen - det är inte trångt om saligheten

Absurditeten i Sveriges hantering av corona blir tydligare allt eftersom tiden går. Orimligheterna sänder märkliga signaler. Som att skidliftar hålls öppna på sportlovet med resultatet att skolor behöver stänga veckan efter. Eller brudparet som lär ha haft sin vigsel på H&M för att kunna ta emot fler gäster än om de gift sig i en annan sorts lokal. Eller de fullsatta kyrkorna söndag efter söndag. Jo, min församlingskyrka är numera fullsatt. Varje söndag. Och det är faktiskt tokigt.

Man kan tro att man skulle vara glad och kanske ana en Andens väckelse. Men lappen på kyrkans lucka hör inte samman med det, utan med restriktionerna om max åtta deltagare vid gudstjänst. Bortsett från när jag själv tjänstgör har jag nog aldrig varit i så god tid till kyrkan som jag tvingas vara nu för tiden. I söndags var jag på plats redan vid kvart-i-elva-ringningen och knep då den näst sista platsen. Det är svårt att få rum, men knappast trångt om saligheten. Bilden till dagens ledare är från söndagens gudstjänst och föreställer alltså en fullsatt kyrka i Sverige 2021. (Sista platsen nöps av en god vän till mig).

Jo, jag fattar. Säkerhet först. Solidaritet med de mest utsatta. Vikten av att hålla i, hålla ut, hålla avstånd. Vara en del av lösningen. Ställa om. Men det är befängt så som det har kommit att bli. 

Nu närmar sig påsk. Förra året var de flesta tagna på sängen. Det kan ursäkta att en del märkliga beslut togs, som att många valde att ställa in gudstjänsterna trots att myndigheternas rekommendationer då var femtio personer. Redan då kändes det som onödigt defensivt, vilket också påtalades på den här sidan (8/4 2020). Men den här påsken kan vi inte skylla på överraskning. I stället har vi blivit så virusvana att vi nästan har acklimatiserats till absurditeterna.

Men en sådan tillvänjning får inte tillåtas skymma sikten. För det är inte rimligt att gränsen för en fullsatt kyrka ska gå vid åtta personer. Dessutom skulle det betyda mycket för många om gränsen kunde ändras inför påsk. Och rekommendationen går att omförhandla.

I slutet av förra året gjorde Antje Jackelén en strong medial insats. Ärkebiskopen syntes i var och varannan nyhetssändning och tryckte på för att gränsen vid begravningar skulle bli tjugo personer i stället för föreslagna åtta. Skälen var pastorala och själavårdsmässiga. Jackelén lyckades, vilket är och har varit väldigt betydelsefullt för många begravningsföljen i vårt land den här vintern och våren.

Det är glädjande att Jackelén och Sveriges kristna råd nu har påbörjat vad som tycks vara en liknande offensiv inför påsk. ”Det finns en växande frustration över denna inkonsekvens” som råder, säger ärkebiskopen (svt.se 18/2). SVT rapporterar vidare om att förändringar kan vara på gång som en följd av kyrkornas utspel. Det vore välkommet. För också i det här fallet finns pastorala och själavårdsmässiga argument för att höja gränsen, men också rationella. Vem som helst ser att kyrkan på bilden inte är fullsatt!

Också en mindre förändring skulle kunna göra stor skillnad. När jag kniper en av de sista platserna i min hemkyrka vet jag att det finns fler som skulle vilja vara där och fira gudstjänst. Men jag vet också att det inte är så många fler som skulle komma även om det skulle vara tillåtet. Kyrkogångsseden är svag med eller utan pandemi.

Därför skulle en gräns på förra årets femtio i många fall gjort hela skillnaden. Men också en gräns på tjugo, som vid begravningar, hade varit avgörande. Om sådana förändringar skulle komma inför påsk skulle församlingar kunna fira – nästan – som vanligt. I förekommande fall skulle man enkelt kunna dubblera eller trippla sina gudstjänster och låta människor anmäla sig i förväg.

En sådan förändring skulle vara både välkommen och rationell.

Kom igen nu regeringen – skicka lite vettiga signaler inför påsk!

Jonas Eek