Kyrkans kommunikationschef berättar nu om kors-kampanjen

Gunnar Sjöberg har kritiserats hårt efter det att han kommenterat kampanjen ”Mitt kors”. Kampanjen uppmanar människor att bära kors som ett ställningstagande för världens förföljda kristna.

”…uppmaningen känns uppviglande och okristlig i de motsättningar som redan råder. Vill vi dra saken till religionskrig när det handlar om något helt annat...?” skrev Gunnar Sjöberg i sitt inlägg på Facebook.

– Det är viktigt att problematisera hur korset kan komma att användas.  Men det var naivt av mig att tro att det skulle gå att uttrycka sig så nonchalant som jag gjorde, jag borde ha insett laddningen i detta, säger han.

Hans Facebook-inlägg fick stor och snabb spridning. Gunnar Sjöberg förtydligade det han försökt säga i sin blogg.
– Men det är det första inlägget som man länkar till och frågorna jag ville ställa har blivit till påståenden i flödena. Men i de sociala medierna drivs frågor utan reflektion, utan granskning av information och källor det finns ingen tid eller intresse av att försöka förstå. Om man inte missförstår med vilje.

Oron för hur korset kan användas finns kvar.
– Korset är ett uttryck för min individuella tro, och det har också en universell betydelse: korsets armar och Jesu kärlek omfamnar hela skapelsen. Jag har ställt frågan: kan korset komma att kidnappas av främlingsfientliga grupper som gör det till en markör mot andra grupper, i stället för en symbol för Guds kärlek och min tro?

Och han tycker att reaktionerna; ”en storm av hot och hat som jag aldrig varit i närheten av och som jag inte önskar någon” visar att det faktiskt finns en risk att korset kidnappas.

Du får grova reaktioner?
- Jag vill inte gå in på konkreta exempel. Jag samlar mejlen, när jag kommer tillbaka från semestern ska jag låta andra bedöma hur allvarliga hoten är.

Anna-Karin Hammar skrev på sin blogg att hon inte kunde ställa sig bakom uppropet på grund av att avsändarna tidigare skrivit inlägg som hon upplevt ha en anti-islamisk ton.
Var det budskapet eller avsändarna du reagerade på?
– Jag har ingen anledning att bedöma avsändarnas avsikter, det är upp till läsaren att göra. Det stora problemet är att kampanjen kommer just nu, i en tid av nationalism och islamfientlighet.
– Nu diskuteras ”Svenska värderingar”, det finns röster för att Svenska kyrkan ska vara ”svenskarnas kyrka”, i en tråd på nätet skrev någon att ”svensk kristendom” måste värnas.

Risken, menar Gunnar Sjöberg, är att det kristna korset görs till det svenska korset.
- IS vill polarisering och IS vill att kyrkan ska säga: ”De kristna är under attack.” Men judar och muslimer är också under attack, och den mördade prästen i Frankrike arbetade emot polarisering.

Ska inte du som präst, och ska inte kyrkan främst försvara de utsatta kristna?
– Det är klart att Svenska kyrkan stöder kristna förföljda. Men vi säger också att var helst människor dödas för sin tro är det ett brott mot Guds vilja. Vi stödjer förföljda kristna, men vi för också religionsdialog för att skapa förståelse och undvika demonisering.

Gunnar Sjöberg tycker att det är självklart att fördöma IS.
– Men det är inte detsamma som att fördöma islam. Påve Franciskus sa efter mordet på den franske prästen: detta får inte bli en kulturkamp. IS vill ha det, vi som kristna ska motverka det

Han är förvånad över de oerhört skarpa, nästan hatiska bilder av Svenska kyrkan, som kopplas till hans uttalanden om Kors-kampanjen:

– "Kyrkan dricker sprit utomlands, tror inte på Jesus, företrädarna är politiskt valda och nu ska korsen bort". Det sprids, medvetet, en bild av en kyrka i fullständigt fritt fall. Men jag har en helt annan bild.
– Jag kan beklaga att man ”gillar” spetsfundiga FB-kommentarer och köper de bilder som bekräftar den egna uppfattningen, i stället för att problematisera. Det verkar finnas en önskan att polarisera, också bland kristna.

Varför ogillar man Svenska kyrkan?

– Ärkebiskop Antje står tydligt för dialog. I tisdagens Dagens Nyheter skriver hon om vikten av dialog tillsammans med muslimer, judar och katoliker. Jag tror också att det faktum att Antje är kvinna leder till ifrågasättande. Kvinnor som är ledande i religiösa organisationer ifrågasätts mer än män.