Konfirmation. Fyra år efter det att kyrkohandboken antogs har en konsekvensförändring av kyrkoordningen ännu inte genomförts.
I en kyrka som vinnlägger sig om frågor om barnkonsekvensanalys är det lite pinsamt.
Here we go again.
Upprepningar är dubbla. Å ena sidan känns omtag ofta tröttsamma. Samtidigt är repetition kunskapens moder. Och vi alla kan behöva påminnas då och då. Därav denna repris.
Ibland behöver kyrkoordningen ändras. Det behöver inte handla om stora reformer till följd av omvälvande motioner, utan även om små justeringar till följd av redaktionella fel eller förändringar till följd av andra fattade beslut. Arbetet går till så, att kyrkokansliets rättsavdelning samlar ihop det som behöver justeras, kyrkostyrelsen sammanställer en skrivelse, ”Ändringar i kyrkoordningen”, som kyrkomötet sedan tar efter beredning i kyrkorättsutskottet. Det kan också motioneras i ärendet.
För knappt ett år sedan (6/5 2021), i god tid inför höstens kyrkomöte och utskottsarbete, påtalades på denna ledarsida att det finns en konsekvensförändring i kyrkoordningen som behöver åtgärdas.
Allra helst i en kyrka som vinnlägger sig om frågor om barnkonsekvensanalys bör responsen i dylika frågor vara mer omedelbar.
Det handlar om konfirmationsgudstjänsten. I samband med att nuvarande kyrkohandbok antogs 2018 bytte konfirmationens moment ”redovisning” namn till ”predikan”, vilket var en välkommen förändring både ur teologiska och pedagogiska synvinklar. Predikan speglar mer vad som avses och signalerar en rimlig förflyttning från ”förhör” i 1942 års handbok och alltså ”redovisning” i 1986:an.
Dessvärre har denna förändring ännu inte slagit igenom i kyrkoordningen. I kyrkoordningen 2022 som utkom nyligen står alltjämt: ”Konfirmationen ska innefatta […] en konfirmationsgudstjänst med redovisning, trosbekännelse, bön med handpåläggning och sändning” (22 kap §1). Men här talar alltså kyrkoordning och kyrkohandbok olika språk, eftersom momentet ”redovisning” är utbytt mot ”predikan”.
Visst – detta är en detalj. Men ord spelar roll. Det är därför hög tid att detta förbiseende åtgärdas. Det har trots allt gått fyra år sedan handboken togs i bruk. Den långa reaktionstiden för den här frågan, och särskilt som problemet alltså påtalats tidigare, är faktisk lite pinsam. Allra helst i en kyrka som vinnlägger sig om frågor om barnkonsekvensanalys och satsar mängder av resurser på lärande och undervisning. Då bör responsen i dylika frågor vara mer omedelbar.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.