Vad cyberattacken lär oss om Svenska kyrkans beredskap

”En ny påminnelse om vår dödlighet …” är ord som gång på gång har upprepats i svenska predikstolar i samband med tacksägelsen för avlidna. Formuleringen hade också passat väl under covid 19-pandemin och när Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes för ett och ett halvt år sedan. Den som är ung i dag växer upp i en betydligt oroligare värld än vi som är ­någon eller ett par generationer äldre. Den ljusnande framtid är inte självklart deras eller vår heller, för den delen.

När Svenska kyrkan nu har drabbats av en stor cyberattack blir det ytterligare en påminnelse om vår egen sårbarhet. Redan tidigare har det konstaterats att det är en organisation som är av intresse för främmande makt, i sin roll som psykosocialt och andligt stöd i krissituationer. Men att det finns vanliga simpla tjuvar, om än med avancerade instrument, är ­uppenbarligen något som kan drabba Svenska kyrkan med full kraft också.

Det har blivit en övning i skarpt läge, där vi har tvingats testa om kanske nyligen upprättade kris- och beredskapsplaner kan fungera i praktiken. Vårt it-beroende blir uppenbart om och när situationer som den här inträffar och systemen plötsligt blir mer eller mindre obrukbara.

Även om det knappast känns så i stunden är denna typ av händelser ändå nyttiga. Det är allvarligt på riktigt, utan att vara katastrofalt på det sätt som ett krig skulle vara. I bästa fall får vi också syn på var svag­heterna finns och kan förebygga dem till en annan gång. Att likt statsminister Per Albin Hansson vid andra världskrigets utbrott påstå att vår beredskap är god är ­däremot inte den bästa strategin nu.

Aktuell forskning visar att de viktigaste nycklarna till att få det ukrainska samhället att fortsätta fungera mitt under brinnande krig är kommunikation och decentralisering. Det konstaterar doktoranden Oleksandra Keudel vid Södertörns högskola i Stockholm för forskning.se.

Översatt i Svenska kyrkans nu aktuella fall kan vi till att börja med fundera över kommunikationen. I externt hänseende verkar den ha fungerat väl, med ­speglade, om än mindre dynamiska versioner av hemsidor och meddelanden om driftsstörning. Den öppenheten och flexibiliteten får klart godkänt.

Internt har det däremot gått lite långsamt att förmedla vilka åtgärder som behövs. När det huvudsakliga kommunikationssystemet drabbas gäller det att hitta alternativa vägar, där exempelvis mass-sms eller ett push-meddelande av annat slag hade kunnat nå fler medarbetare snabbare och därmed minska risken för allvarliga skador.

Stora gemensamma system och lösningar är billiga och effektiva, men de fördelarna är på samma gång också motståndarsidans fördel. Här kommer därför frågan om decentralisering in som en tänkbar nyckel. Ett sådant exempel är det faktum att nästan hela Svenska kyrkans ­it-struktur bygger på Windows-baserade datorer. Det gör den betydligt mer känslig för virusattacker som den här, medan datorer, surfplattor och mobiler med andra operativsystem inte alls har påverkats. Här kan ett gott råd vara: Tänk ett varv till om det.

När Coop drabbades av en ransom­ware-attack för drygt två år sedan tog det sex dagar innan alla kassasystem var i gång igen. I skrivande stund är prognosen för Svenska kyrkans del tyvärr att ­problemen kommer att leva kvar under längre tid än så.