Symposiet som lyfter arvet efter Martin Lönnebo

Efter ett liv i svensk andlighets mittpunkt gick Martin Lönnebo ur tiden för snart två år sedan. Inför en antologi som ska teckna bredden i hans gärning samlades teologer och forskare till föreläsningar, möten och andakter på Vårdnäs stiftsgård utanför Linköping. Avslutningen skedde i domkyrkan.

Till de 180 gästande deltagarnas glädje delades minnesbilder och vitterhet med lika delar personliga upplevelser och upptäckarlusta. Rubriken var ljus: Martin Lönnebo – hoppets arkitekt.

Inspirationskällor och andlig teologi

Biskop emeritus Jonas Jonson talade om Martin Lönnebos stora inspirationskällor, Carl Olof Rosenius och Albert Schweitzer.

– Rosenius kom också från Västerbotten. Hans lutherska pietism med herrnhutiska inslag var starkt förankrad. Tron var en personlig relation med vännen Jesus och livet var en övning i förtröstan. Att vara kristen innebar att ta livet på allvar och att inte slösa bort dagarna här på jorden. Ett tydligt drag av mystik finns här. 

Martin Lönnebo prästvigdes 1954 för tjänst i EFS yttre mission efter flera års studier vid Johannelunds teologiska institut i Bromma. Han valde dock att börja studera pedagogik, sociologi, teoretisk och praktisk filosofi vid Stockholms högskola i stället. Studierna fortsatte i Uppsala.

Föreläsning om Lönnebo

Teologen, läkaren och missionären Schweitzer hade gjort starkt intryck på Martin Lönnebo med sin etiska mystik och begreppet vördnad för livet. Avhandlingen 1964 i religionsfilosofi handlade om Albert Schweitzers religiöst-etiska ideal.

Över tid kom Lönnebo dock att se att vissa delar hos Schweitzer inte höll måttet teologiskt och etiskt, enligt Jonas Jonsons genomgång som lade grunden för hela symposiet.

Karin Johannesson, biskop i Uppsala och religionsfilosof, byggde vidare på den grunden när hon presenterade Lönnebo som religionsfilosof och andlig teolog. Hon var så nyfiken på varför Lönnebo inte blev analytisk religionsfilosof, som hon själv blivit. Vad hade hänt?

Lönnebos teologiska utveckling

– Det skedde en rörelse i tänkandet, en förflyttning från filosofi till andlig teologi, sa Karin Johannesson och bjöd åhörarna på en resa som var både lätt att följa och folkbildande.

Hon tog avstamp hos den analytiske filosofen Stanley Cavell, professor vid Harvard. Han beskrev filosofi som en villighet att lära sig tänka på sådant som vanliga människor inte kan låta bli att tänka på. Den definitionen tror hon att Martin Lönnebo också hade gillat.

Även om det kanske inte finns några tillfredsställande svar på livsfrågorna, så finns det vägar till svar och sätt att tänka som det är värt att lägga vår tid på, ansåg Cavell.

Från analytisk filosofi till mystik

Karin Johannesson förklarade att den analytiska filosofin tittar på begreppsanalys och argumentationsanalys utifrån ett icke-konfessionellt och allmänmänskligt perspektiv.

– När Martin studerade Albert Schweitzers intuitiva livsfilosofi upptäckte han oprecisa formuleringar som det var svårt att göra djupa analyser av. Fakta och värde blandades ihop. Därför rörde han sig från den analytiska religionsfilosofin.

Lönnebo hade i stället ett ideal där han fritt och lekfullt och med stort allvar formulerade existentiella frågor och nya svar på vad det innebär att vara människa. Han gick mot andlig teologi i stället, det som utomlands kan studeras som ämnet spiritual theology men som inte finns inom den svenska akademien.

Lönnebos pedagogik och inflytande

Han landade i mystikens betydelse, den vetande okunnigheten, i avhandlingen. En ofullkomlig förståelse men utan tankefel – som uttrycks i mystiken.

Så småningom konkretiserades resonemanget till frågor som: Vad är sant, skönt, rätt, gott och heligt? Vad är min kallelse? Dialogen fördes med tänkare från alla tider, men inte så ofta med Luther, enligt Karin Johannessons genomgång.

Martin Lönnebo gjorde en pionjärinsats för den andliga teologin, ett ämne som han ansåg behövdes. Det räckte inte med enbart religionsfilosofi.

Minnesbilder och förkunnelse

Efter Karin Johannesons föreläsning samtalade hon med Jonas Jonson i Martin Lönnebos kosmiska trädgård intill stiftsgårdens timrade kapell. Jonas Jonson utbrast:

– Jag är så lycklig! Bitarna har fallit på plats tack vare din helt lysande föreläsning, Karin! Det har funnits en del som jag inte riktigt har fått ihop men nu har bilden klarnat.

Biskop Marika Markovits gav prov på Martin Lönnebos minnesvärda sentenser när hon berättade om det oförglömliga avtryck som Martin Lönnebo satt i stiftet och Svenska kyrkan.

Frälsarkransen och pedagogikens betydelse

– I översta hörnet på hans målade biskopsporträtt lämnade han ett budskap. "Människan är tänkt att vara den horisont där himmel och jord möts."

– Han gav mig ett enda råd när jag blev biskop i Linköping: "Det kyrkan måste vara i vår tid är relation, relation, relation."

Den pedagogiska sidan av förkunnelsen betydde mycket för Martin Lönnebo och han skapade ljusbäraren och Frälsarkransen. Inför Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 fick han idén till Folkförsoningens träd i domkyrkan, en ljusglob som numera är självklar i varje svensk kyrka.

Lönnebos inflytande på samtida predikanter

Frälsarkransen kom till efter en storm i Grekland. Stockholms domprost Jonas Eek, även religionspsykolog, gav en introduktion till Frälsarkransens pedagogik.

– Lönnebos pedagogiska gärning kan inte nog överskattas. Han kommunicerade kristen tro på ett sätt som människor begriper, han gjorde tron gripbar. Frälsarkransen är enkel, öppen, taktil och något att hålla i, den är öppen för tolkning och lätt att tänka in sig själv i.

– Pedagogik handlar om att struktuera och förpacka innehållet. Det kunde Martin Lönnebo, sa Jonas Eek som också bjöd på några av sina personliga minnen av Lönnebo och hans goda berättelser som kunde "gränsa till skrönor."

Predikantens roll och arv

Som den gången då Lönnebo blev ansatt av ett ungdomsgäng på Götaplatsen i Göteborg och uppmanad att lämna ifrån sig sin plånbok. Martin Lönnebo började tala med ungdomarna och skickade runt plånboken med en bild på sina tre barn.

Pengarna i plånboken behövde han för att kunna köpa en present till barnen, sa han. När plånboken skickats runt och kom tillbaka, innehöll den mer pengar än från början.

– Martin sa att han skrev böcker i stället för att lösa sudoku. Det är vi väldigt glada för, sa Jonas Eek.

Teologen och författaren Åsa Molin hade inför sitt föredrag samtalat med prästen Hans-Erik Lindström. Han mötte Martin Lönnebo som lärare i homiletik vid den praktisk-teologiska övningskursen för blivande präster.

Den mystiska förkunnelsen

Ett exempel på hans underfundiga kärnfullhet och lågmälda uppmuntran var när han till Hans-Erik Lindström skrev: 1. Du har en tendens att vara ensidig. 2. Fortsätt med det. 3. Det behövs.

Hon lyfte fram hur han ändrade synen på förkunnelsen, hur sociologiska metoder togs in i teologin på 1970-talet. Då skedde också en förskjutning från budskapsorienterad homiletik till relationsorienterad. Han gestaltade det politiska engagemanget och ett starkt socialt patos med Fransiskus som föredöme.

Martin Lönnebo såg, på djupet lyssnade in och hjälpte sina studenter att nå fram till en god förkunnelse genom tro, vetande och kärlek, enligt Åsa Molin. Predikanten har en omöjlig uppgift, konstaterade Lönnebo: "Det är omöjligt, det ska göras."

Arvet efter Lönnebo

Åsa Molin, även lärare på Akademi för ledarskap och teologi, lånade teologen Walter Brueggemanns tankegods i boken The Prophetic Imagination för att beskriva Lönnebos förkunnelse: Trons blick är att se det som ingen människa sett.

– Vid återträffar samtalade hans tidigare elever om honom som predikant. Han sågs som lågmäld, försynt och genomtänkt, hade en helig fantasi och frimodighet parad med insikt. Han förde in studenterna i den mystiska världen, men det kunde vara svårt att få ner det hans sagt på papper. Vad var det han sa egentligen?

Enligt Patrik Hagman, teolog i Linköpings stift och en av arrangörerna av symposiet, är antologin tänkt att komma ut till jul för att sedan användas vid ett präst- och diakonmöte i stiftet nästa år.

Vad var tanken med att ha symposiet nu?

– Det verkar som om tidpunkten var rätt vald. Folk har ännu Martin i färskt minne, men är intresserade av att bredda bilden av hans liv och verk. Utgångspunkten för symposiet och boken är att ta ett aktivt grepp för att slå vakt om arvet efter Lönnebo.

– En återkommande åsikt under symposiet var att vi nu lever i en "Lönneboisk" tid. Vi ser ett växande intresse för tro och kyrka samtidigt som civilisationens kris är allt mer uppenbar. Lönnebo har väldigt mycket att ge oss!

Vad betyder Martin Lönnebo för dig?

Ellen Marie Wilborn, Oslo:

– Han betyder allt för mig! Han är min största inspirations- och motivationskälla. Han berikar tron mer än någon annan för mig.

Gunnel Eriksson, Rimforsa:

– Hans sinnliga språk och inkännande tilltal betyder mycket och det har det gjort sedan jag läste boken Väven.

Thomas Erlandsen, Horten:

– Jag har varit närmast besatt av Martin Lönnebo sedan jag började läsa teologi och dekonstruktionsprocessen kunde vara svår. Hans trospraxis och Kristuskransen var något konstant att hålla fast i när teologin rev och slet i verklighetsförståelsen.