En plats som är mitt emellan liv och död. Ett passagelandskap. Där finns människor med olika bakgrund, för att sörja, arbeta eller promenera.
–Begravningsplatsen är ju så otroligt spännande med de olika perspektiv som finns. De historiska, nutida, framtida, privata och allmänna. Ovan jorden och under jord. Det är en viktig plats att studera som berör alla människor. Det är ju begravningsplatser som de flesta av oss begravs på, säger Helena Nordh, professor i landskapsarkitektur designteori på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Gruppera inte
Helena Nordh har forskat om begravningsplatser i tio år utifrån olika dimensioner. I våras avslutades ett europeiskt projekt där Helena Nordh var en av forskarna. Projektet handlade om begravningsplatser och krematorier som offentliga utrymmen för social integration, utanförskap och integration.
- En viktig erfarenhet i det projektet var att upptäcka att vi gärna vill gruppera: ”så här gör alla muslimer eller kristna eller hinduer”. Men det finns variationer inom trossamfunden. Man behöver möta individerna och inte kategorisera, säger Helena Nordh.
Individuella områden
Att lyssna på människor är viktigt och det kan i sin tur leda till att begravningsplatsernas olika områden blir mer individuella.
– Kanske kommer det att finnas platser där anhöriga själva kan sprida aska, kanske kommer fler gravkvarter att vara riktade till olika trossamfund och ha zoner där man uppmuntrar till rekreation av olika slag, säger Helena Nordh.
En annan upptäckt är att så många visste väldigt lite om vad som händer i samband med dödsfall och vilka möjligheter och begränsningar som finns på den aktuella begravningsplatsen.
Få har kunskap
–Tydlig information på är viktigt. Och den måste finnas på olika språk. Det måste vara tydligt vad man får och inte får göra, säger Helena Nordh.
Det kan handla om hur och var en sten får sättas upp eller om det är tillåtet att ha en ram runt graven.
Under åren som Helena Nordh har forskat om begravningsplatser har hon blivit förvånad över hur lite många känner till om vad som gäller och hur flexibelt det är
–Man kan ofta få bestämma ganska mycket själv.
Vill förlänga
Begravningslandskapet har förändrats de senaste åren, vilket beror på ändrad skötsel för att öka biologisk mångfald men också beroende på att fler väljer askgravlundar eller askgravplatser. Helena Nordh menar att det kan finnas en risk att spiritualiteten minskar när gravstenarna försvinner, stenarna är ju en tydlig symbol för döden.
Enligt Helena Nordh finns det några oklara frågor vad gäller askgravplatser och askgravlundar. Till exempel vad som händer med namnskylten som tas bort efter 25 år.
– I de fallen finns ju ingen gravrättsinnehavare och vem får då namnskylten? Många skulle också vilja låta skylten finnas kvar i ytterligare 25 år.
Mer ängsmark
Hon ser ingen risk att begravningsplatserna i framtiden kommer att växa igen eftersom de är platser som många tycker om, inte minst som parker när städerna förtätas.
– Jag tror att det blir mer ängsmark och att man lägger gravar i ängen. Även skogskyrkogårdar är populära, säger professor Helena Nordh som hoppas att hennes nästa forskningsprojekt ska handla om vad evig gravfrid egentligen betyder.
