Argumentet öppna landskap gäller inte kyckling

”Det är alltså viktigt att stödja alla goda krafter som drar åt rätt håll”, skriver Martin Modéus, Per Rosenberg, Bengt Palmkvist, Staffan Lönneskog och Jonas Ridderström i sitt svar på min debattartikel där jag ifrågasätter att Linköpings stift finansierat två stora anläggningar med plats för 40 000 slaktkycklingar. Båda artiklarna var införda i Kyrkans Tidning nr 1/17.

Låt oss ta fasta på denna grundhållning om att ”stödja alla goda krafter” och fortsätta samtalet kring djuretik, klimat, rättvisa och hälsa!

Mycket fokus i den allmänna debatten och i politiska initiativ har handlat om utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser till följd av industriell tillverkning, uppvärmning och resor/transporter. Först på senare tid har uppmärksamhet riktas mot matproduktion som är, har det visat sig, den enskilt största faktorn vad gäller klimatfrågan.

Företrädarna för Linköpings stift poängterar att matproduktion är en komplex frågeställning, vilket jag tror de flesta av oss känner igen oss i. När vi står i mataffären och ska välja vad vi ska handla kan det ibland kännas som att man inte vet vilken fot man ska stå på. Går det att hitta några enkla riktlinjer som hjälper oss i vardagen?

Om vi utgår från vilken mat som är bra för planeten och sedan tittar på vilken effekt den maten har på vår hälsa kan vi se att det finns ett tydligt samband. Det mesta som är bra för planeten är bra för hälsan, och vice versa. Klimatsmart mat är baserad på kost från växtriket och är ekologiskt odlat. Klimatsmart mat är också bra för djuren och för rättvisan.

Det är betydelsefullt att det blir lättare att handla mat, att det känns kul att laga mat och att det blir gott att äta. Dessa enkla riktlinjer har varit till stor hjälp i min egen omställning till att äta vegetarisk kost. Matglädje, miljö, hälsa och rättvisa kan gå hand i hand utan att det behöver göra oss till puritaner.

När biskop Martin Modéus invigde anläggningarna för slaktkycklingar hänvisade han (enligt artikeln i Kyrkans Tidning nr 50/16) till skapelseberättelsen i Första Moseboken. Människan får av Gud uppdraget att vara Guds ställföreträdare på jorden (1 Mos 1:27-29). Det framgår inte av artikeln om biskop Martin Modéus även citerar att människan i samma textsammanhang får en vegetarisk diet presenterad av Gud (1 Mos 29-30). Guds bemyndigande av människan att råda över skapelsen innebär i sin ursprungliga intention att människan ska avhålla sig från att döda djur och äta upp dem.

Kristen skapelsesyn har sin grund i att Gud har omsorg om hela sin skapelse. Människan har ett uppdrag och ska företräda Gud. Att i denna mening ”härska”, utöva makt, innebär inte att människan blir centrum utan människan får en tjänande uppgift i skapelsen.

Människan har dock missbrukat sin ställning. Om vi nu diskuterar människans förhållande till djuren, agerar människan ofta som om djur inte var kännande medvarelser. Eftersom djur inte har förmåga att kommunicera verbalt med oss människor har de behandlats som saker människan fritt förfogar över. Människan har därför ansett sig kunna utsätta djur för kränkande behandling och stort lidande. Men det finns inga som helst belägg för att djurs lidande är mindre än för människan.

Utifrån kristen skapelsesyn är det centralt att människans kapacitet behöver ställas i livets tjänst. När Gud blir människa i Jesus Kristus antar han en tjänares gestalt. Det sätt som Kristus utövar makt är genom att skydda de utsatta. Handlar inte denna tjänarmakt om villkorslös kärlek som omfattar allt levande? En upprättelse av hela skapelsen?

Företrädare för Linköpings stift anför att de följer en strategi som Världsnaturfonden (WWF) förespråkar och att de där finner stöd för produktion av ekologiskt kycklingkött. Om man går in på WWF:s hemsida behandlas inte etiska frågor om det är rätt eller fel att hålla djur i köttproduktion. Den frågan behöver besvaras med hänvisning till annan värdegrund. Under rubriken ”Ekologisk kyckling och ägg” anges också svårigheter med denna produktion som inte nämns i företrädarnas svarsartikel.

Ytterligare besvärande förhållande är att hälften av all jordbruksmark i världen idag används till att odla foder till djur. Det är uppenbart att en omställning till att odla livsmedel som går direkt till att mätta jordens befolkning är att föredra utifrån ett rättviseperspektiv.

I svaret från Linköpings stift påstås att köttproduktionen är viktig för att behålla öppna landskap. Detta argument gäller inte kyckling, som vi diskuterar, utan innebär ett mer generellt ställningstagande för köttproduktion. Betande djur i Sverige utgör ca 20 procent av det kött vi äter. Ungefär 20 procent av betesmarken i Sverige är naturbete. Vi kan alltså få max 4 procent av dagens köttkonsumtion från naturbete. Det hör också till saken att de flesta nötdjur får ringa möjlighet att beta eller ingen alls.

Att stödja ekologisk kycklingproduktion behöver inte betyda att flytta positionerna framåt utan kan istället legitimera och befästa köttnormen. Alternativet behöver inte vara att importera kött, utan att Svenska kyrkan stödjer alla goda krafter som vill använda odlingsbar mark till att producera vegetabiliska livsmedel. Det skulle också minska importen av livsmedel, vilket företrädarna för Linköpings stift lyfter fram som ett av problemen vad gäller klimatpåverkan och Sveriges förmåga att försörja sin befolkning med mat.

Svenska kyrkan har en viktig uppgift i att vara en samhällsförändrande kraft. Det gäller miljöpolicy och handlingsplaner för hållbar utveckling av kyrkans egen verksamhet som behöver förverkligas. Svenska kyrkan har vidare ett bildningsuppdrag att skapa förståelse för hur vi kan ta ansvar. Genom att Svenska kyrkan har stort innehav av jord- och skogsmarker kan kyrkan även vara med och utveckla nya strategier.

Svenska kyrkan har möjlighet att samverka med andra partners och nätverk, vara opinionsbildande och påverka politiker. Det går inte längre att gömma sig bakom ”det bästa blir det godas fiende”. Det är skapelsen och livet självt som ställer oss inför faktum att genomgripande förändringar behövs.

Pär Friberg
präst i Svenska kyrkan