Att bli sedd är det första steget till ansvar

Rickard Bonnevier biträdande stiftsdirektor Växjö stift
Konfirmander
En konfirmandpräst kan betyda mycket. Foto: Mikael M Johansson

En debatt om rekrytering till kyrkans profilyrken pågår i Kyrkans tidning. 11 kyrkoherdar ger i en debattartikel förslag för att minska den akuta bristen. Tyvärr missar de det viktigaste, skriver Rickard Bonnevier, biträdande stiftsdirektor Växjö stift, i en replik.

REPLIK

I Kyrkans tidning (29/2) skriver 11 kyrkoherdar om rekrytering till kyrklig profiltjänst. Kyrkoherdarna lyfter fram flera goda idéer. Tyvärr har de missat den viktigaste: att stärka församlingen som den viktigaste rekryterande miljön.

I mitten av maj 1991, någon vecka efter min egen konfirmation, ringde min konfirmandpräst Inga-Lena mig och bad att jag skulle följa med som ledare på sommarens konfirmandläger. När jag svarade att det inte går, ”konfirmanderna är ju mina klasskompisar”, svarade Inga-Lena med fyra korta ord: ”Jag litar på dig”. För mig har de fyra orden burit mig genom mitt kyrkliga engagemang.

I Svenska kyrkan är vi duktiga på att beskriva utmaningar, men sämre på att göra något åt dem. I stället för att gång på gång upprepa att rekryteringsläget är akut vidtar Växjö stift konkreta åtgärder. Under några år har vi sett ett ökat antal människor som vill gå in i någon av de fyra profilyrkena. Vad beror det på? Låt mig ge sex korta exempel hämtade ur ”Framtidstro”, Växjö stifts program för kallelse och rekrytering:

1. Vi har åter börjat tala om kallelse och rekrytering. Uttrycket ”församlingen som den viktigaste rekryterande miljön” och målbilden ”dubbelt så många blivande präster och tre gånger så många blivande kyrkomusiker” har satt sig.

2. Växjö stifts trainee-program ger resultat. 25 procent av de unga vuxna som har varit traineer har nu, eller är på väg mot, kyrklig tjänst.

3. På Svenska kyrkans grundkurs och på vår stiftsgemensamma utbildning för unga konfirmandledare för vi återkommande samtal om kallelse och rekrytering.

4. Varje år bjuder biskopen in nyfikna på kyrklig profiltjänst till en samling. Det första året kom 20, det andra 40 och i år kom nästan 90 personer.

5. Stiftsorganisationen möter under våren 15 procent av stiftets församlingsarbetslag för ett processarbete kring församlingen som den viktigaste rekryterande miljön.

6. I stiftets församlingar finns snart 100 unga orgelelever. Varje år spelar några av dessa på en konsert i Växjö domkyrka följt av tårtkalas på biskopsgården.

Gemensamt för alla dessa insatser är att rekryteringsarbetet börjar i församlingen. I en mylla där vi frikostigt delar med oss av våra egna berättelser om vägen till kyrkligt medarbetarskap kan nya sådana berättelser formas. Stiftsorganisationen kan bara fungera som katalysator för den längtan som redan har slagit rot i församlingslivet.

Biskopens engagemang och närvaro, inte minst i mötet med ungdomar och unga vuxna, är en viktig förklaring till framgångarna i Växjö stift. Även om Svenska kyrkan kan behöva utforska nya vägar till prästvigning får inte väntan på att ”någon annan ska göra något någon gång” hindra ett levande arbete med kallelse och rekrytering i varje församling. När jag frågar människor om deras väg till kyrkligt medarbetarskap (som ideell, förtroendevald eller anställd) får jag nästan alltid samma svar: ”någon såg mig” eller ”någon frågade mig.”

Precis så var det för mig. Min konfirmationspräst Inga-Lena såg mig och frågade mig. Vilka personer finns i din närhet? När delade du själv senast din väg till kyrkligt medarbetarskap med någon annan? Vilka blivande kyrkliga medarbetare ser du? Vilka behöver du fråga?

Rickard Bonnevier, biträdande stiftsdirektor Växjö stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

5 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Peter Nilsson
Det viktigaste Bonnevier missar är att Svk:s medlemstal stadigt minskar med mer än 100.000/år. Därmed minskar, utöver begravningar, även efterfrågan på svk:s tjänster. Det innebär att rekryteringsbehovet blir mindre och mindre för varje år. Att behålla dagens redan stora organisation kommer inte att vara varken ekonomiskt försvarbart eller möjligt framöver.
Visioner
I en kommentar säger du "den oundvikliga ökande prästbristen". Men här ovanför säger du "rekryteringsbehovet blir mindre och mindre för varje år". Menar du att det är prästbrist, eller menar du att det finns för många präster? Du skriver också att SvK inte ska stagnera i att vara en "prästkyrka". Hur skulle du vilja att Svenska kyrkan såg ut? Vilka yrkeskategorier och "anställningsformer" skulle du vilja se? Är det en kyrka byggd på ideella du ser, eller vill du ha några anställda, och vilka i så fall? Vad tror du på? Och vad är din vision och önskan för SvK?
Larseric Nyberg
Utmärkt artikel! På den vägen var det jag blev präst. Min konfirmationspräst Åke Levenstam i Mullsjö såg mig under konfirmationstiden och gav mig uppgifter i gudstjänsterna och i ungdomsarbetet.
BGOL
Tänk om 11 herdar ville ta lärdom av de 11 övergivna lärjungar som en gång var oroade över framtiden. De samlades och bad. Sedan började de predika om söndagarna och bygga upp församlingar som blev plantskolor för mängder av lärjungar. Sluta gnäll - kavla upp ärmarna och knäpp händerna.
Visioner
Varken den som skrivit debattartikeln eller de som kommenterat ovan gnäller väl? Inte heller de 11 prästerna gnäller. De talar om vilka problem de ser och ger förslag på vad vi skulle kunna göra. Vad är det som är gnäll, i det här sammanhanget? Vi behöver både kavla upp ärmarna och analysera läget och prata ihop oss med varandra, och se saker ur olika perspektiv, så att vi kan ta ut en hållbar riktning. Det behövs både "snack"/analys och eftertanke och "verkstad"/det vi gör i praktiken, för att det ska bli bra. Sedan är det ju alltid så att människor har olika visioner för Svenska kyrkan, ser olika problembilder, tror på olika lösningar och vill lotsa kyrkan i olika riktning. Det är bra att kunna se saker ur olika perspektiv, och försöka hitta goda vägar framåt. Det är bra att vi delar problembilder, lösningar och visioner och det praktiska arbetet med varandra. Så att vi kan förstå varandra och komma överens. (Och ibland vara överens om att vi inte är överens... Agree to disagree.)