Biståndet är allas vårt ansvar

Andras trygghet är också vår! Sverige har haft en långvarig och gedigen respekt i omvärlden när det gäller vårt bistånd till andra länder. Generationer förtroendevalda har insett att vi är varandras förutsättningar för liv och utveckling i hela världen. ”No Man is an island” menade den engelske diktaren John Donne redan på 1600-talet. Vi är många som kan vittna från resor i andra länder att människor uttrycker tacksamhet till Sverige. Biståndsmålet på 1 procent av BNI har för många av oss varit betydelsefullt, men har nu övergetts av Tidöpartierna (L, KD, M och SD).

Sverige som land bör ha råd med solidaritet. Vi ska fortsätta att kämpa för det svenska biståndet. Men än viktigare blir i dagens läge de insatser som görs av enskilda, olika kyrkor och andra organisationer. Svenska kyrkan med mer än fem miljoner medlemmar bidrar via ACT, Svenska kyrkan. I flera av Svenska kyrkans församlingar har man redan bestämt att 1 procent av kyrkoavgiften ska gå till ACT. Ett exempel värt att följa! Förtroendevalda i Svenska kyrkan kan påverka här.

Debatten om biståndet är viktig och centralt är att veta hur minskningen av biståndet slår. Företrädare för bland andra ACT, Diakonia, PMU och Svenska missionsrådet, samtliga biståndsorganisationer med kristen anknytning, har påvisat konsekvenserna av den neddragning som gjorts. Summan för 2023 sänktes med 7,3 miljarder jämfört med tidigare år. Dessutom finns en inriktning mot att gynna den svenska exporten och inte rikta in sig på de lokala behoven. I längden, menar vi, är biståndet mer hållbart när man utgår från lokalt deltagande. En genomlysning av vad förändringen innebär på sikt är nödvändig och det blir en stor oro inför framtiden, till exempel när det gäller stödinsatser i Latinamerika och arbete för kvinnors och flickors rättigheter. Regeringen borde lyssna till dessa erfarna företrädare för civilsamhället, som har långvarig erfarenhet av bistånd.

Det svenska biståndet handlar i grund och botten om ett etiskt förhållningssätt. Tage Erlanders ord ”den svenska hjälpen till de fattiga folken kräver inte någon annan motivering än den som bottnar i känslor av moralisk plikt och internationell solidaritet, i vår uppfattning om människovärde och jämlikhet” är för oss Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Jönköping en viktig utgångspunkt. Många med oss känner en oro inför att den synen på biståndet ska urholkas.

Ledande företrädare för regeringen kan förvisso prisa civilsamhällets organisationer, kunskaper och förankring internationellt. Att hylla ett arbete och sedan dra bort förutsättningarna för detsamma är dock inte trovärdigt.  Det civila samhällets engagemang är fantastiskt! Men när nedskärningarna kommer talas det om modernisering och omdisponering av biståndet. Stödet till Ukraina bör enligt vår mening inte tas från andra länder.

Forskning och djup erfarenhet av framgångar i det internationella föraktas. Synen på människor i fattiga länder och deras behov föraktas. Från Tage Erlanders tid till idag har vi klarat att höja såväl kunskapsnivå som levnadsnivå. VI är inte i mål, men vi har gjort en bra resa. Så vi frågar oss varför Tidöpartierna inte vill att människor i fattiga länder ska få såväl kunskap som mat för en tryggare framtid för dem och oss. Vi ser att vi har behov av mer, inte mindre medel för bistånd. Vi ser hot om ökat antal diktaturer i världen, vi ser hot mot klimatet och vi ser ojämlikhet.

Den ideella sektorn är viktig i det här sammanhanget och alla kan göra något. Vi behöver inte förtröttas. Men vi vill ändå säga till regeringen: Lyssna till civilsamhällets organisationer. Börja tro att om vi har kunnat tidigare så kan vi som land också nu visa solidaritet. Gör det som är bäst för att bidra till allas möjligheter till en framtid. Låt biståndet få 1 procent av BNI.

Slutligen vill vi också från vår socialdemokratiska partiledning få bekräftat att biståndsmålet inför nästa budget 2024 ska vara 1 procent.

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Jönköping

Anders Berthling
Eber Fransson
Elisabeth Fransson Malm
Gunvor Hederos
Lars-Anders Kjellberg
Leif Nilsson
Karin Zätterman