Dags för kyrkorna att återta ansvaret för skolan

Sveriges kristna råd (SKR) mötte förra året utbildningsminister Anna Ekström för samtal kring i vad mån undervisning i svensk skola ger utrymme för de stora livsfrågorna och ungdomars rätt att få uttrycka sin religiösa tro och tillhörighet i den sekulariserade kontext som råder i Sverige. Men SKR kan inte låta sig nöja med detta.

SKR, med alla kyrkoledare och experter till sitt förfogande, kan fräscha upp minnet av sin egen historia som inspiration till en intern diskussion om utveckling av strategi för att nå ett övergripande mål: religionskunskap enligt kursplan ska formas för eleverna.

Att det går att som förenade kyrkor bli en egen maktfaktor har kyrkorna i samverkan med kristna organisationer och andra religioner visat med det starkaste avtrycket: 1994 års läroplaner. Förslaget handlade om att det inte fanns plats för etik i ett näringslivsutvecklande skolperspektiv. Och religionskunskap kunde få bli ett tillvalsämne för intresserade. Så hade det också blivit om inte kyrkoledare och övriga religionsledare samlat sig i en gemensam manifestation och med tvingande argument framtagna av SKR:s ekumeniska skoldelegation fått riksdagen att köra över regeringen. Etiken utvecklades till skolans värdegrund och religionskunskapen blev ett kärn­ämne!

Men det var då och framgången ledde till en avveckling av skolengagemanget. Och därför är läget i skolan åter prekärt och kräver att ord måste omsättas i praktik. Här har biskop Mogren, som gett sig in i skoldiskursen utifrån läromedelsproblematiken, och övriga kyrkoledare något att gå vidare med. Men med ändrat fokus:

Skyll inte på förlagen, de spelar bara efter noterna som kan uppskattas i försäljningssiffror.

Skyll inte på utbildningsministern, som har att agera i enighet med sin jurist- och skolverkserfarenhet, nu därtill inom en politisk diskurs.

Mogren och SKR har visat på goda initiativ. Uppföljande aktivitet är en rimlig slutsats.

En början skulle vara att erbjuda en kursnära kompetensutveckling i ämnet för lärarna där de får inblick i att tro är både substantiv och verb. En fortsatt verksamhet är att inom SKR åter tillsätta en kompetent arbetsgrupp för att på lång sikt påverka opinion och ha beredskap för nästa gång det är dags för kursplane- och läroplansförändringar. Och då kan religion och livsfrågor nå ett helalivet-perspektiv.

Här har kyrkorna en kompetens som alltid visar sig i akuta livskriser, men som också borde brukas för att förebygga kriser genom att fördjupa skolans etiska livsvillkor. Då kan den gamla sloganen från 1980 års läroplan ”En skola för alla” komma närmare verkligheten.

Carl E. Olivestam

Fd arbetande ordförande i vu, Ekumeniska skoldelegationen

Läromedelsförfattare i religionskunskap, etik, livsvillkor, värdegrund

Docent i ämnesdidaktik, Göteborgs universitet

Professor i utbildningsvetenskap, Strömstad akademi