En rättvis fred kräver att vi vågar benämna drabbade parter

Ärkebiskop Martin, tack för ditt uttalande igår gällande situationen i Gaza, men vi kan vara ännu modigare än så. Fred önskar vi nog alla, och det som sker är outhärdligt att ta del av.

Men Svenska kyrkan behöver visa och agera för hur vi kan ta modiga steg på fredens väg. Det börjar med att ge en förståelse kring bakgrunden av konflikten för att skapa förståelse och analys, men också att kunna benämna det palestinska folket, de palestinska barnen, utan att vi ska vara rädda för det. Vi måste erkänna, se och benämna parterna i konflikten.

Konflikten, fördrivningen av det palestinska folket från sitt land, har pågått i mer än sjuttio år. Det är viktigt att vi vet det när vi blickar framåt med hopp om framtiden. Både för det israeliska folket och palestinier.

Ett eldupphör, en vapenvila, kräver att Israels regering lägger ned sina vapen. En vapenvila kräver om inte en överenskommelse kan accepteras, att Svenska kyrkan ställer sig bakom ett vapenembargo mot Israel. Vi får inte vara rädda att kunna säga att de omfattande krigshandlingarna som har begåtts och nu sker, är av den israeliska armén. Det palestinska folket är inte detsamma som Hamas, och den israeliska befolkningen är inte detsamma som sin regering. 

Den regelbaserade världsordningen behöver upprätthållas och respekteras av alla, men den israeliska armén gör inte det. Såväl Hamas som de israeliska styrkorna har begått krigsbrott under kriget. Hela palestinska familjer har dödats av de israeliska styrkorna och världssamfundet tillåter att det sker. Civilbefolkningen i Gaza lider på ett sätt som vi aldrig kan föreställa oss, men vi kan ta modiga steg för freden. Att vara modig är inte enkelt. Jesu lidelse för oss människor var en svår väg, men Han gick den. Av kärlek för oss alla. Och det måste vi i Svenska kyrkan också göra. Av kärlek och hopp, för alla människor.

Nathalie Olivefalk
Präst och kaplan i Svenska kyrkan i Gävle