Prioritering. Barn har rätt att ta del av religion, men också rätt att ta del av det kulturarv som kyrkorummen bär på. Därför är det viktigt församlingarna lägger ned tid på skolavslutningarna.
Det finns 3 400 kyrkorum i Sverige. Av dem anses nästan 3 000 vara kulturminnesvärda. Dessa kyrkor bär på en unik del av det svenska kulturarvet.
Här har jag döpts, här döptes, vigdes och begravdes morfar, här döptes farfars far … och så vidare. Ja, det finns många skäl att uppmärksamma våra kyrkorum, och för många är just kyrkorummen ett starkt bidragande skäl till att man är tillhörig Svenska kyrkan. Vi har så många vackra och unika kyrkor!
Men med en förbluffande regelbundenhet – två gånger per år – hamnar dessa kyrkorum i debattens centrum, och det är i skolavslutningstider.
Frågan om skolavslutning i kyrkan kom nämligen i ny dager när vi fick en ny skollag 2010. I kapitel 1 § 6 konstateras att skolan ska vara ”ickekonfessionell”. Skollagen vill med rätta skydda elever mot religiösa övergrepp, konfessionstvång och destruktiva sammanhang där de tvingas till en bekännelse. Det är intentionen.
Lagstiftarna kunde inte ana vad som skulle hända sen.
Flera skolavslutningar kom nämligen att anmälas till skolinspektionen just 2010, i något som liknade en kampanj. Jag roade mig en period med att läsa skolinspektionens yttranden i de olika fallen.
Här finns till exempel Skolinspektionens belysande yttrande avseende Hässleholms kommun, där kommunen fälldes (Dnr 41 – 2011: 3039). Man hade vid julavslutningen sjungit Nu tändas tusen juleljus (hemska tanke!) och, till råga på allt, sjungit Stilla Natt. Värst av allt: ”Prästen läste dessutom en välsignelse”. Domen blev hård: ”Mot bakgrund härav kritiserar Skolinspektionen Hässleholms kommun för att inte ha följt författningarnas krav vad gäller genomförandet av skolavslutningen den 21 december 2010.
Skolinspektionen avser att följa upp kritiken avseende utformandet och genomförandet av skolavslutningen [… ] Hässleholms kommun ska därför senast den 30 september 2011 lämna en redovisning över vilka åtgärder som vidtagits med anledning av beslutet samt vilka ytterligare åtgärder som vidtagits i anledning av anmälan … ”.
Det var alltså detta som en av våra främsta skolmyndigheter sysslade med 2010 (jodå, jag har läst flera av protokollen, man har lagt ned oändligt mycken tid och möda på dem).
Skolresultaten rasade, lärarkåren var desillusionerad, ordningen i skolan undermålig, och då passar Skolinspektionen på att tillrättavisa skolan i Hässleholm för att man sjungit Nu tändas tusen juleljus, Stilla natt och en präst läst välsignelsen. Fanns någon reflektion kring vilka prioriteringar man gjort, någon reflektion kring vilka proportioner olika ärenden fick ta?
Även om denna reflektion uppenbarligen saknades på skolinspektionen, dök eftertankens kranka blekhet upp hos en annan skolmyndighet. Skolverket kom 2012 med ett förtydligande: Det var nu okej att fira skolavslutning i kyrkan, ja, till och med tillåtet att sjunga psalmer, men det fanns en förutsättning:
”Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan”.
Nu blev det ännu mer förvirrat. För vilken religion i världen är det som på ett speciellt sätt betonar just ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”? Jo, den lutherska protestantismen. Skolverket gjorde sig nu skyldig till en (förmodligen) omedveten luthersk religionsdefinition, där ”ordet allena” var högsta norm: bön, välsignelse och trosbekännelser är ju just ord. Det finns med andra ord inget mer lutherskt än det svenska skolverket.
Oavsett: så här ser det ut i dag. Vi kan ha skolavslutning i kyrkan, vi kan sjunga psalmer, och vi präster kan – och vi ska – på ett vist sätt utforma bra, inkluderande och högtidliga skolavslutningar i våra fantastiska kyrkorum. Och vi ska göra det på ett ödmjukt men ändå trosvisst sätt. Och vi gör det därför att barn har rätt att ta del av religion, men också rätt att ta del av det kulturarv som kyrkorummen bär på. Därför är det viktigt att vi i församlingarna prioriterar skolavslutningarna, lägger ned tid på dem.
Hur ofta fyller vi kyrkorna med barn-och ungdomar på samma sätt som vi gör vid skolavslutningar? Låt därför skolavslutningen utmärkas av ett gediget samarbete mellan flera olika yrkeskategorier – mellan präst, kantor och pedagog, men också med rektor, elever och lärare. Låt oss göra bra skolavslutningar – för barnens skull.
Även om vi just nu måste undvika de religiösa orden.
Amen.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR