Historisk uppståndelse avgörande

Men det jag vill fokusera här är det som Hammar i sin replik i Kyrkans Tidning nummer 48/13 bara antyder, inte minst kopplingen till de historiska skildringarna. Jag skulle gärna vilja ha ytterligare klargöranden.

I artikeln så räknar Hammar med  att det ligger verkliga händelser till grund för evangelierna. Men tillägger också att vi inte kommer åt vad som verkligen hände. Menar Hammar att vi inte kan veta någonting om vad Jesus sa?
Att vi inte kan veta att han hade stark omsorg om de som levde i utanförskap? Kan vi inte veta om Jesus gjorde under/tecken? Eller menar Hammar att vi kan veta att han inte gjorde detta, men att lärjungarna konsekvent använde ett bildspråk, liknelser, mm för att uttrycka sanningar/övertygelser?

Att evangelierna är fulla av liknelser, med mera som inte behöver ha hänt i verkligheten är vi säkert överens om. Men evangelierna är också fulla av händelser där angivandet av platser, högtider, tidsangivelser, med mera som enligt min mening talar för att dessa ska förstås som verkliga händelser.
Håller Hammar med om detta?

Teolog som jag är så är jag säker på att vi delar många gemensamma utgångspunkter. Som att evangelieförfattarna, gjorde urval och skrev utifrån deras tolkning av vad som hände och att vi måste tolka deras utsagor. Möjligen är jag osäker på om Hammar håller med om ”vad som hände”.
Men jag undrar om Hammar menar att detta med urval, brist på neutralitet och tolkning leder till att vi i princip inte kan veta någonting om Jesus från Nasaret?

Kan vi inte heller veta någonting om andra historiska händelser, som amerikanska inbördeskriget?
Spelar det någon roll att det mesta i evangelierna bygger på ögonvittnesskildringar?
Det verkar som att Hammar spelar ut tron på Jesu uppståndelse i historien mot Bibelns berättelser om att ”han visade sig”.  
Är det inte så att Jesu historiska uppståndelse från de döda är grunden för att han skulle kunna visa sig efter att han hade dödats och begravts?

Niklas Hegenbart
präst i Bromma församling