REPLIK. Att debattören Andreas Holmberg tycker att ”biskoparna verkar tysta” behöver inte alls betyda att de inte tar sitt ansvar för kyrkans lära, menar B Andreas Holmberg.
Vi är flera i Svenska kyrkan som heter Andreas Holmberg. I Kyrkans Tidning nummer 16/18 skriver min namne, Andreas Holmberg, en märklig insändare som handlar om lite allt möjligt. Han anser att biskoparna är tysta, efterfrågar fler bojkotter och skriver – apropå möjligheten till prästvigning – som om högkyrklighet är synonymt med kvinnoprästmotstånd.
Så är det inte, det är två olika saker. Jag delar dock insändarens ifrågasättande av ”icke-teistisk kristendom”. Redan begreppet är en självmotsägelse och företeelsen som sådan en ren orimlighet.
Däremot delar jag inte insändarens syn på hur biskoparnas ansvar för kyrkans lära (ett ansvar som de för övrigt delar med domkapitlet) ska ta sig uttryck. Menar Holmberg verkligen att det är Svenska kyrkans biskopars uppgift och ansvar att uttala sig om de lagar som gäller i Frankrike?
Vad en svenskkyrklig präst skriver i en bok eller vilken verksamhet en kyrkoherde anammar och ger rum i församlingens hägn kan däremot vara sådant som faller under biskopens och domkapitlets ansvar för kyrkans lära.
Men detta ansvar tas inte alltid bäst genom offentliga skrivelser eller genom uttalanden i Kyrkans Tidning eller annan media. Att insändaren tycker att ”biskoparna verkar tysta” behöver alltså inte alls betyda att de inte tar sitt ansvar för kyrkans lära, utan bara att de gör det på ett annat sätt än vad insändaren förväntar sig.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR