Ingen konflikt mellan tro och vetenskap

Jag är luthersk kristen och jag är forskare inom materialkemi. Ibland kan det kännas som något som egentligen inte borde gå ihop. Men behöver det verkligen vara så? Varför ska kristen tro och naturvetenskap inte kunna harmoniera?

Konflikten mellan tro och vetenskap har främjats de senaste åren genom kreationismen och kristna fundamentalister som bokstavligen tolkar bibeln på ena sidan och en aggressiv ateism på den andra sidan. Ett bra exempel på den andra sidan är den engelske evolutionsbiologen Richard Dawkins som hävdar att tron på Gud är “sentimental verklighetsflykt” och att man måste vara ateist för att förstå evolutionsteorin.

1997 utfördes en undersökning där forskare i naturvetenskapliga ämnen frågades om de trodde på en Gud som har skapat universum och interagerar med människor. Runt 40 % svarade “ja” på den frågan. Ett högt antal av naturvetare tror alltså på en skapande, ingripande Gud. Det betyder att Dawkins går emot många av sina kollegor med de uttalanden han har gjort.

Det finns även gott om exempel för kreationismen och kristna fundamentalister som attackerar vetenskapen som något opålitligt och farligt. Detta syns framförallt just nu i USA, där man har gått så långt att tysta en del vetenskapliga institutioner med hjälp av politiken. Man har även börjat lära ut kreationismen istället för eller bredvid evolutionsteorin inom en del skolor. En framstående figur inom den här rörelsen var amerikanen Henry Morris som menade att “när bibeln och vetenskapen skiljer sig åt har naturvetenskapen uppenbarligen misstolkat sin data”. Även detta är ingen godtagbar åsikt om man är kristen naturvetare.

Den fientliga karaktären av debatten har gjort att många utomstående kan tro att man måste välja en sida inom den här konflikten. Frågan är om man verkligen behöver göra det eller om det finns ett sätt att få Bibeln och naturvetenskapen att gå ihop på ett tillfredsställande sätt.

Trots att diskussionen har blivit mer aggressiv de senaste åren, har den funnits under en längre tid. St. Augustin som som levde åren 354 till 430 och var biskop i Hippo Regius (Annaba i dagens Algerien) skrev kommentarer angående motsättningarna mellan kristen “tro och naturfilosofi” (vilket vi skulle kalla naturvetenskap idag). Hans åsikter var redan väldigt moderna, då han tyckte att Bibeln inte fick anses vara en vetenskaplig text, utan handlade om “uppståndelsen från de döda, hoppet på ett evigt liv och och Guds rike”.

Detta betyder dock inte att Bibeln inte har någonting att säga alls om naturen. Bibeln och naturvetenskapen behandlar alltså olika ämnen vilket betyder att de inte kan stå i konflikt med varandra, men de kan komplettera varandra. Bibeln pratar inte om hur atomer är uppbyggda eller uppstår. Men atomerna kan inte heller berätta för oss om hur Jesus Kristus dog och uppstod från de döda.

Jag tycker att detta tankesätt är fortfarande värdefullt i vår tid och nyckeln till att få bibeln och naturvetenskapen att harmoniera med varandra. St. Augustins uppfattningar förspråkas och hyllas även av en del andra kristna naturvetare idag, t.ill exempel av den amerikanske genetikern Francis S. Collins i hans bok ”Guds Språk – När vetenskapen möter tron”, och av den engelske biokemisten Keith Fox.

Ett annat textstycke som återspeglar hur Bibeln och naturvetenskapen kan komplettera varandra finns på ett oväntat ställe, nämligen i romanen “Änglar och Demoner” av Dan Brown. Där säger en fysiker som också är katolsk präst: “Naturvetenskapen är duken som Gud la ner för att måla sitt mästerverk på.” ”Mästerverket” syftar tydligt på skapelsen som grundas på naturvetenskapliga principer. Som naturvetare utforskar man ”duken” och försöker förstå vilka regler Gud bestämde för att världen skulle bli så fantastiskt vackert som den är.

Alla som en gång har stått på en bergstopp i Alperna eller i den svenska fjällen har säkert upplevt en känsla av stor beundran över Guds verk, hur allting i skapelsen fogas ihop för att resultera i ett sådant vackert landskap. Det är just den känslan jag får uppleva väldigt mycket i mitt jobb som kemist där jag har privilegiet att få mäta och förstå några av universums minsta byggstenar, dvs. molekyler och atomer.

Som forskare får man en djupare insikt om hur otroligt vacker och stor skapelsen är. Samtidigt får man fascineras över den nästan dagligen. Detta är motivationen som driver många kristna naturvetare. Så, ja, kristen tro och naturvetenskap kan komplettera varandra och harmoniera väldigt bra.

Solveig Böhme

Doktorand vid Institutionen för kemi, Uppsala universitet